EU:s utsläppshandelssystem

Bakgrund

2019 fastställde EU ett antal prioriteringar som ska vara styrande för den politiska agendan fram till 2024.  En av dessa prioriteringar är den gröna given. Den kan beskrivas som EU:s färdplan för en hållbar ekonomi i EU med ett långsiktigt åtgärdspaket som samlar lagstiftningar, strategier och klimatmålsättningar. Inom ramen för den gröna given fastställdes en klimatlag som slår fast två utsläppminskningsmål.

1. Utsläppen ska minska med 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer
2. EU ska vara klimatneutralt till 2050.

För att kunna uppnå klimatmålen till 2030 och på sikt klimatneutralitet lanserades lagstiftningspaket Fit for 55 inom ramen för färdplanen. Paketet innehåller uppdaterad och skärpt lagstiftning på området för klimat, energi och transport och innehåller såväl nya lagförslag som förslag på ändringar av existerande EU-lagstiftning.  Nedan följer en beskrivning av de tre stora förändringar i EU:s klimatpolitik, som också är en del av Fit for 55 package.

EU:s utsläppshandelssystem

EU:s utsläppshandelssystem etablerades år 2005 och inkluderar samtliga medlemsländer i EU, samt Norge, Island, Liechtenstein, Schweiz och Storbritannien.

Utsläppshandelsystemet innebär att EU fastställer en övre gräns för koldioxidutsläpp från olika verksamheter. En kvantitet utsläppsrätter fördelas därefter till dessa verksamheter, utsläppsrätterna specificerar den tillåtna mängden koldioxidutsläpp för varje aktör inom systemet. Det totala antalet utsläppsrätter som tilldelas är alltid lägre än den övre gränsen för koldioxidutsläpp som EU har fastställt. Denna utformning ger möjlighet att minska utsläppen samtidigt som EU får kontroll över den årliga utsläppsnivån för att uppfylla klimatmålen.

Grundregeln är att låta företag köpa utsläppsrätter (auktion) och det finns även möjlighet att köpa och sälja utsläppsrätter mellan medlemsländer. Det innebär om ett medlemsland överpresterar genom att minskar utsläpp mer än beräknat och behöver således inte använda utsläppsrätterna kan denna säljas till ett annat medlemsland.

Utsläppshandeln omfattar följande sektorer:

• Industrier (exempelvis Stålverk, oljeraffinaderier, cement och papper och massa
• Förbränningsanläggningar (Framför allt el – och värmeproducenter)
• Flyg (inom EU)
• Sjöfart (kommer att inkluderas från 2024)

EU har skärpt ETS - systemet under 2023 med följande åtgärder: 

• Till 2030 ska utsläppen från ETS – sektorn minska med 60 % jämfört med 2005. Därmed behöver även tilldelningen av utsläppsrätter minska.
• Tilldelningen av utsläppsrätter kommer att upphöra år 2039. Från och med det året blir det helt förbjudet att släppa ut koldioxid.
• Fria tilldelning av utsläppsrätter till vissa företag som är utsatta för internationell konkurrens, syftade till att förhindra koldioxidläckage kommer att fasas ut.
• Ett nytt utsläppshandelssystem för byggnader och vägtransporter införs 2027. Det innebär exempelvis att drivmedelsleverantörer tvingas köpa motsvarande utsläppsrätter som vad de sålt fossilt drivmedel för. På så sätt ska incitament skapas att använda mer klimatvänligt bränsle. Utsläppsrätter för dessa sektorer kommer helt att upphöra år 2042.

Utöver ovanstående ska även en gränsjusteringsmekanismen CBAM fasas in för att förhindra koldioxidläckage. Förordningen innebär att importörer av vissa varor som importeras till Europeiska unionen (EU) från tredjeland är skyldiga att från och med den 1 januari 2026 deklarera inbäddade utsläpp av växthusgaser i varorna och köpa certifikat som motsvarar de inbäddade utsläppen.

Ansvarsfördelningsförordningen ESR

EU:s ansvarsfördelningsförordning, Effort Sharing Regulation (ESR), reglerar utsläppen som inte omfattas av EU ETS. Dessa utsläpp kommer från sektorer såsom vägtrafik, uppvärmning av fastigheter, mindre energianläggningar samt utsläpp från jordbruket.

Varje medlemsland tilldelas specifika mål för att minska utsläppen och bär ansvaret att reducera utsläppen inom dessa angivna områden.  Enligt systemet måste länder med högre BNP per capita minska sina utsläpp snabbare än de med lägre BNP per capita. EU- kommissionen har nu föreslagit att reformera ansvarsfördelningsförordningen för att kunna uppfylla klimatmålen. Följande förändringar ska genomföras:

• Unionsmålen för minskade utsläpp till 2030 inom ESR höjs från 30 % till 40 % (2030)
• Sveriges tilldelade mål för minskade utsläpp höjs från 40% till 50% (2030).
• Ett nytt utsläppshandelssystem ETS2 ska införas, majoriteten av de sektorer som omfattas, ingår även i ESR och kommer fortsatt göra så.
• Medlemsländerna har möjlighet till viss flexibilitet för att kunna uppfylla målen:

1. Spara och låna: Det är möjligt för medlemsländerna att spara och låna utsläppskvotenheter. Om utsläppen är lägre än deras årliga tilldelning kan medlemsländer spara upp till 75 procent av sin årliga utsläppstilldelning till efterföljande år fram till och med 2030.
2. Köpa och sälja: Överenskommelsen gör det möjligt att köpa och sälja utsläppstilldelningar mellan medlemsländer, vad gäller upp till 10 procent av deras årliga utsläppstilldelningar.
3. LULUCF krediter: Länderna kommer att kunna använda en begränsad mängd krediter som skapas genom upptag av växthusgaser inom LULUCF-sektorn för att klara sina ESR-åtaganden.
4. Nyttjande av EU ETS-utsläppsrätter: Överenskommelsen bibehåller även en flexibilitet mellan EU ETS och ESR. Via denna mekanism får nio medlemsländer

Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, LULUCF

LULUCF Land Use Change and Forestry/ Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk är en av EU:s klimatlagstiftningar som behandlar upptag och utsläpp av koldioxid från skog och mark.  Målet för unionens samlade LULUCF-sektor är att öka nettoupptaget av kol i skog och mark. Detta innebär att EU:s klimatpolitik i huvudsak fokuserar på att stärka biomassans roll som kolsänka.

LULUCF består av olika kategorier:

• Skogen och avverkade träprodukter. (Det är endast skogen och träprodukterna i denna sektor som står för ett upptag av koldioxid)
• Jordbruksland
• Våtmarksland

Kommissionen har föreslagit att reformera ansvarsfördelningsförordningen för att kunna uppfylla klimatmålen. Följande förändringar ska genomföras:

• Nettoupptaget i unionens samlade LULUCF-sektor ska 2030 uppgå till 310 miljoner ton CO2e. (tidigare 225 miljoner ton CO2e)
• Sveriges har fått mål om att öka upptaget av växthusgaser i svensk skog och mark med 4 miljoner ton. För att uppfylla målet kan Sverige exempelvis vidta åtgärder som ökar lagerhållningen av kol i svensk skog och mark, som exempelvis minskat uttag av biomassa eller återställande av våtmarker.
• Medlemsländerna har möjlighet till viss flexibilitet för att kunna uppfylla målen:

1. Om ett medlemsland har minskat mer än målet inom ESR-sektorn, kan dessa kvoter användas till att kompensera inom LULCF-sektorn.
2. Det är även tillåtet att köpa LULUCF-krediter eller ESR-kvotenheter (utsläppsutrymme) från andra medlemsländer
3. Möjligt att köpa och sälja nettoupptag mellan medlemsstaterna,
4. Möjligt att använda överskott av ESR-kvotenheter från ESR-sektorn för att klara LULUCF-betinget.