”Att vara ostrondykare betyder allt för mig”
Berätta om familjeföretaget!
– Min pappa och farbror startade Bröderna Klemmings dyk 1989, för 31 år sen. Det var en hobbyverksamhet i många år men i takt med att fler bryr sig om närproducerat har vi vuxit. Dessutom adderades ostronsafariturer. Jag blev en del av verksamheten 2015 via mitt företag Klemmings ostron. Jag sköter säljbiten, håller föredrag och plockar ostron. Vi står för 80 procent av alla vildplockade ostron i Sverige i dag.
Hur är vardagen som ostrondykare?
– Min arbetsvecka börja på söndagar. På måndagar kör pappa och jag gemensamma dyk. På tisdagar och onsdagar är det rensning och paketering, innan ostronen ska ut till kunder i Göteborgstrakten och vidare ut i landet, via Göteborgshamnen.
Du guidar också till prova-påplockning?
– Ja, jag skräddarsyr ostronupplevelser för slutna sällskap. Från vår sjöbod utanför Grebbestad åker vi ut till en vild ostronbank. Jag berättar hur vi jobbar. Gästerna kränger på sig våtdräkt och cyklop och plockar upp egna ostron. Eller om de tar vadarbyxor och följer proceduren med vattenkikare. Så äter vi ostronlunch med lite öde ö-känsla.
Hur syns intresset för lokalproducerat?
– Det är ett himla spring här nu. Många kommer ut och vill köpa direkt av oss. Vi har fått börja lägga undan ostron för privatpersoner. Förut gick det kanske 10 ostron en lördag, nu säljer vi 150 ostron varje vecka på det viset. Det finns en nyfikenhet kring råvaran och det kommer garanterat bara att öka.
Vad innehåller din nya bok?
– Det här yrket betyder allt för mig och de här ostronen är så vackra. Jag är också så stolt att jag vågat satsa på företaget, det är en sådan styrka i att gå sin egen väg. Det har jag försökt förmedla, samtidigt som jag fått med några av mina älsklingsrestauranger och kunder som delar sina bästa recept. Vi lyfter ostron som en användbar råvara. Du kan få med dig ostronskeptikern!
Hur vill du utveckla verksamheten framåt?
– Jag vill skapa helhetsupplevelser i vårt område. Jag är uppvuxen i Grebbestad och ser att besökare uppskattar lugnet. Nu försöker jag få med mig kommunen och utreder om vi kan få till boende för gäster, medan jag och en lokal keramiker diskuterar samverkan. Jag är säker på att vi reser mer inhemskt framöver.