Stenkoll på framtiden: Lågsäsongen som försvann
Den äldsta delen av såghuset, som funnits sedan 1980-talet, hörs ljudet av vatten som fyller sin funktion – att stoppa stendamm från att fylla luften. På en pall vi just passerat ligger restbitar. De ser ut som små marmorerade köttstycken.
– De röda partierna innebär mer lera, vilket gör stenen mjuk och inte lika användbar. De vita partierna är hårdare, förklarar Caroline medan hon guidar runt Benjamin Dousa.
Orsasandstenen, traktens rosa guld, har anor långt bak i tiden. Det äldsta fyndet av en slipsten av orsasandsten är daterat till början av 1000-talet och från 1500-talet pågick regelbunden brytning här.
– Det var Orsas största industri, det fanns nio gruvhål här när det var som störst. På vintrarna satt folk i små stugor och högg ut slipstenar. En lokal förening lär fortfarande ut hantverket, berättar Caroline.
Från projektledare till Stenhuggeri-vd
I dag tar hon varje chans att prata om stenhuggeriets historia och om familjeföretaget. Men det ingick absolut inte i framtidsplanen för hennes del, för några år sedan. När farfar gick i pension på 1980-talet började han hugga slipstenar som hobby. Pappa Torsten Lenner, som var målare, blev intresserad av stenhuggeri överlag och startade företaget 1986. Han byggde ett såghus och skaffade täkttillstånd för att bryta orsasandstenen.
– Pappa har alltid gått runt i varseljacka och stålhätteskor och jobbat 70-timmarsveckor. Det var inget för mig, säger Caroline.
Hon utbildade sig till mäklare och jobbade senare som projektledare inom byggbranschen. Så småningom tog hon ett sabbatsår för att resa och för att renovera en stuga i hemtrakten. Men så kom pandemin.
– Pappa satt hemma och jobbade i kapp med ekonomin, så jag erbjöd mig att hjälpa honom. Mitt intresse växte och där föddes tanken att jag kanske inte behövde göra precis som pappa gjort. Och vid årsskiftet 2020/2021 tog jag över som vd.
På gårdsplanen står stenhuggeriets nya lastbil och i såghuset mullrar flera nya maskiner, en mångmiljonsatsning som även inkluderat renovering och upprustning av lokalerna.
– Jag har verkligen gasat de första tre åren, konstaterar Caroline.
Gravstenar och sandsten
Hur har generationsskiftet gått, undrar Benjamin Dousa?
– I början hade pappa synpunkter. Du sitter ju bara vid datorn, lät det. Jag har digitaliserat mycket av det han gjorde. Samtidigt förstår jag alla moment i verksamheten, jag har varit med sedan jag var liten, berättar Caroline som sköter allt utanför produktionen som marknads-föring, hr, ekonomi och utveckling.
Med din mäklarbakgrund kan du juridik, ekonomi och försäljning. Det är inte så långt ifrån stenhuggerivardagen ändå?
– Många bra erfarenheter från mina tidigare jobb kommer till nytta. Det här är en bransch som tar tid på sig att förändras, många har suttit med penna och papper och pärmar. Jag har bland annat byggt ett digitalt ordersystem för grav-stenar för hela branschen, från offerter till fakturering. Det är ett eget aktiebolag nu.
Stenhuggeriet har två huvudaffärsområden?
– Ja, dels gravstenar, dels sandsten framför allt till fasadrenoveringar. Vi har egen bergtäkt här i närheten och tar in en firma vartannat eller vart tredje år, lite beroende på hur stora projekt vi har, som då bryter sandsten åt oss.
Vilken del omsätter mest?
– I grunden är gravstenar störst men ibland har det varit omvänt. Vi fick till exempel ett stort uppdrag via Statens fastighetsverk och har levererat sandsten till restaureringen av Skånebanken i kvarteret Rosenbad i Stockholm under två års tid.
Hållbarhet och återvinning
Företaget har levererat till fler restaureringsprojekt, som Arlövs Kyrka i Skåne. Den skånska stenen i samma färg, övedssandsten, bryts inte längre så allt fler beställningar når Orsa Stenhuggeri, berättar Caroline.
Hur jagar ni nya uppdrag?
– Det är svårt att styra och påverka restaureringar, de kommer när de kommer eftersom vi är enda leverantören av den stensorten. Men golv är en ny satsning som vi nu har återförsäljare till. Drömmen är en sandstenstrend för nyproducerade hus. Vi bearbetar arkitekter och är med på stora branschmässor som Nordbygg.
Lågsäsong existerar inte längre för er?
– Förut hade vi det väldigt lugnt på vintrarna när färre gravstenar beställs. Pappa kom med en idé kring restprodukter. När vi sågar ut block för fasader blir det material över. Av det gör vi nu allt ifrån golvplattor och peelingprodukter till bryne för att slipa knivar, exempelvis åt kunder som Skansen och Morakniv. Så nu har vi mycket att göra på vintern. Att ha så lite svinn som möjligt är dessutom en del av vårt hållbarhetsarbete.
Branschen ska vara fossilfri 2029?
– Ja och många är på god väg att lyckas. Mycket handlar om transporter, kopplat till hållbarhet i vår bransch, men en annan viktig aspekt som vi borde prata mer om är arbetsmiljön i alla led. En gravsten från Kina är klart billigare men hur ser arbetsförhållandena ut? Där vill jag göra fler kunder medvetna om fördelarna med svenska alternativ.
Du intervjuades nyligen i tv om återvunna gravstenar. Berätta!
– Fler kan tänka sig att ta över en gravsten som plockats bort av kyrkan av olika anledningar. Jag brukar tipsa kunder att prata med kyrkogårdsförvaltningen som ofta har flera stenar att välja på. Vi fräser bort ytan och gör en ny inskription. Det blir ofta lite billigare i slutändan än att köpa en ny sten.
Du rekryterar fler medarbetare?
– Jag har anställt tre nya medarbetare under våren och skriver anställningsavtal i dag med ytterligare en person. Så nu är vi åtta, med mig och pappa. Vi hade gott om ansökningar, 50–60 personer, varav hälften kvinnor. Vi har moderniserat så att maskiner gör mycket av det tunga jobbet, vilket gör det lättare att locka kvinnliga medarbetare. Fler vågar nog också söka när det redan finns andra kvinnor på en arbetsplats. Vi är lika många kvinnor som män nu, vilket är unikt i branschen.
Vad har varit svårast hittills, sedan du klev in i företaget?
– Att vara chef. Det är stora beslut att ta. Ska vi köpa en ny lastbil? Ska vi rekrytera? Etcetera. För ett år sedan tog jag in en extern styrelseordförande som är jätteduktig på kalkyler och siffror. Det har varit till stor hjälp.
Vad är roligast?
– Att vara med och påverka en hel bransch och att ha ett företag som mår bra, samt förhoppningsvis anställda som mår bra. Jag gillar också att ha flexibla dagar där jag kan styra min tid och mina arbetsuppgifter.
Vad är ditt tips till andra som står inför ett generationsskifte?
– Att ha någon annan att prata med än föräldern. Jag tog hjälp av Nyföretagarcentrum och Almi och hade mentorer via dem de första två åren, bland annat för att känna mig hemma i chefsrollen.
Vd möter
Mitt möte: Caroline Lenner, vd för Orsa Stenhuggeri AB.
Om företaget: Håller liv i stenhuggartraditionerna i Orsa som sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Torsten Lenner grundade företaget 1986 och för tre år sedan tog Caroline Lenner över. Hon utsågs i höstas till Årets Unga Företagare i Dalarna.
Därför bokade jag mötet: Med allt ifrån nya ordersystem till återvunna gravstenar och smarta nya restprodukter ser Caroline Lenner till att modernisera stenhuggeribranschen.
Plats: Mässbacken i Orsa.