Debattartikel: Fackets krav skjuter Saras bageri i sank
Det är i småföretagen jobben skapas i Sverige. Därför är det ett allvarligt problem när LO-förbunden gång på gång missbrukar sin makt och ger sig på små, familjeägda företag.
Den här gången är det fackförbundet Livsmedelsarbetareförbundet (Livs) som riskerar att sänka Solhaga Stenugnsbageri i Halland.
I sin kommunikation utåt hävdar Livs att fackförbundet ägnar sig åt att värna sina medlemmars intressen, bland annat genom att kämpa mot lönedumpning och orättvisor. Att fackförbund kämpar mot missförhållanden är givetvis bra, men sådana är dock svåra att finna på bageriet i Slöinge.
Solhaga Stenugnsbageri startades av Sara Wennerström för sex år sedan. Genom idogt arbete har bageriet kunnat växa, vinna utmärkelser och priser och bli ett välkänt besöksmål i Halland.
I dag har företaget sex anställda året runt, fler vid högsäsong. De anställda har goda villkor: löner i paritet med ett kollektivavtal, tjänstepension, sjukförsäkring och tillgång till olika förmåner. Nyligen expanderade företaget med ett café i Falkenberg. Inte nog med det: den positiva uppmärksamheten har bidragit till att den lilla orten Slöinge växer.
Solhaga är alltså en riktig framgångssaga – en sådan som Sverige skulle behöva många fler av.
Nu riskerar verksamheten att skjutas i sank. Enligt Livs måste Solhaga Stenugnsbageri, ett litet hantverksbageri, rätta sig efter ett avtal som är anpassat efter arbetssituationen på stora brödfabriker.
Livs kräver att Sara Wennerström tecknar inte bara ett, utan två olika kollektivavtal – ett för bagarna, ett för personalen i serveringen. Annars hotar facket med blockad.
Livs tar ingen hänsyn till att företagets goda resultat bygger på en modell där alla hjälps åt. Under lågsäsong existerar inga traditionella bagartjänster. Istället delar de anställda på samtliga arbetsuppgifter - de bakar, arbetar i serveringen, står i butiken och är med och utvecklar verksamheten.
Livs krav innebär att flexibiliteten försvinner. Bagarna får endast baka. Övrig personal får arbeta i serveringen och butiken, men inte hjälpa till i bageriet.
I Solhagas fall riskerar det att leda till att färre bagare kan vara anställda året runt. Istället får nya bagare anställas inför varje högsäsong.
Sara Wennerströms situation visar tydligt vilka ojämna maktförhållanden som i dag råder mellan fackförbund och enskilda småföretagare. Formellt råder föreningsfrihet, men när facken hotar om att sätta in sin arsenal av stridsåtgärder är det omöjligt för de flesta småföretag att stå emot.
Vi på Företagarna är inte emot den svenska modellen eller kollektivavtal. Men avtalen måste anpassas till verkligheten. I dag väljer sex av tio småföretagare med anställda att inte ha kollektivavtal. Det beror inte på att dessa är oseriösa arbetsgivare utan på att avtalen utvecklats i en tid som präglats av storskalig industrialism. I dag skapas jobben i småföretag som behöver mer flexibilitet.
Det behövs en proportionalitetsregel för fackliga stridsåtgärder i lagstiftningen, som ger företagare möjlighet att via domstol stoppa blockader, om de redan betalar lön och andra ersättningar i nivå med kollektivavtalen. En annan viktig åtgärd vore ett förbud mot att vidta stridsåtgärder mot företag med färre än tio anställda.