Varför är det så känsligt att låta vårdbiträden ta del av vinsten?

Läs även: Så blir du medlem.

Att förhålla sig till vinst i välfärdsföretag – utan att samtidigt förhålla sig till frågor som efterfrågan, konkurrenssituation, kvalitet och innehåll i en välfärdstjänst – är svårt. Det främsta skälet är naturligtvis att utförare av välfärdstjänster först och främst bör bedömas utifrån den kvalitet de levererar i tjänsten. När vård- och omsorgsfrågor debatteras på nationell nivå beskrivs förekomsten av fristående utförare ofta som ett bekymmer. Perspektivet är märkligt, särskilt då erfarenheten visar att konkurrens bidrar till nytänkande och förbättrad kvalitet. Även de offentliga utförarna blir bättre av att det finns fristående konkurrenter. Genom att tillåta olika driftsformer skapas en mångfald i välfärden, som i sin tur möjliggör valfrihet för medborgarna. Rätten att välja är i sammanhanget lika viktig som rätten att välja bort. Genom att försvåra för olika aktörer att verka i välfärden påverkas mångfalden negativt och därmed det utbud av utförare som vi medborgarna har möjlighet att välja mellan.

En begräsning av välfärdsföretagens möjlighet till vinstuttag skulle dessutom frikoppla verksamheternas risk och avkastning från efterfrågeutvecklingen, konkurrenssituationen och den egna effektiviteten. I förlängningen skulle detta leda till en betydligt lägre innovation och omvandling i välfärdssektorn, vilket skulle öka samhällskostnaderna dramatiskt i takt med att andra sektorer i samhällsekonomin utvecklas. En rad demografiska och samhällsekonomiska förändringar, såsom asylinvandringen och en åldrande befolkning, pekar dessutom på ett fortsatt växande behov inom välfärdssektorerna framöver.

Vinstfrågan är också problematisk att förhålla sig till i en tid då välfärdssektorn står inför långt mer omfattande problem och utmaningar än eventuella vinster och vinstuttag. Ett konkret exempel är kompetensförsörjningen, som i vissa sektorer är direkt verksamhetskritisk – en problematik som understundom är direkt farlig för patienter i vården.

Problemen idag är att ingen vill arbeta i den kommunala verksamheten, att personalen kommer och går på löpande band, att sjuktalen är höga och att föråldrade verksamhetsregler försvårar för enskilda anställda att ta ansvar och utöva sitt yrkeskunnande.

Därmed dödas arbetsglädje och lojalitet hos de anställda, något som ofta är den absolut viktigaste beståndsdelen i framgångsrika företag. Privata utförare står för alternativ, eftersom nya företag medför innovativa arbetssätt och effektivitetsvinster som både de anställda och brukarna får ta del av. Företagande i alla sektorer innebär hårt arbete, och hårt arbete måste löna sig. Varför tror vi då annorlunda om vård- och omsorgssektorn? Varför tror vi att en bankman placerar våra pengar bättre om han får tjäna en massa pengar på att göra så? Och varför tror vi inte att ett vårdbiträde kan känna ett större engagemang för verksamheten om hen får tjäna pengar på att ta väl hand om brukarna?

Det är i en bra konkurrensmix som innovation, förändringstryck och tävlan om att utveckla ännu bättre välfärdstjänster skapas. Att begränsa vinstuttaget genom en reglering kommer att göra välfärdssektorn mindre attraktiv för arbetstagare, företagare, investerare och entreprenörer – vilket är skadligt för utvecklingen av välfärdstjänster på sikt.

Bra!
Konkurrens leder till innovation, förändring och bättre välfärdstjänster.

Dåligt!
Debatten om vinster i välfärden har tagit en skadlig riktning.