Företagarna kavlar upp ärmarna
Då var vi här till slut. Överenskommelsen mellan Centern, Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna innebär slutet på ett historiskt långdraget regeringsbygge. Stefan Löfven återinträder som statsminister. Nja, egentligen klev han väl aldrig av. Han blev bara av med verktygen i dryga 130 dagar.
Försvårar framtida samarbete
Moderaterna och Kristdemokraterna uttrycker besvikelsen väldigt starkt. I synnerhet riktas den hårda kritiken mot ”svikarna” Centern och Liberalerna. Ibland till och med på ett sätt som avsevärt kommer försvåra framtida samarbete med dem. Vänstern vet inte vilken fot de ska stå på så de rasslar med vapen. Ett rassel som nästan inte hörs, för i praktiken har Sjöstedt inte tillräckligt med röster. Statsministern står i riksdagens talarstol och säger att arbetsrätten är föråldrad. Om Kristersson hade gjort samma sak hade LO-borgen kokat över av vrede. Men det är ju som bekant oklokt att bränna båten som tog en ända hit. Även från Svenskt Näringsliv var det länge förvånansvärt tyst. Man fick ju rätt politik, men med fel regering. I den nya uppochnervända samtiden blev inget längre lika lätt.
Överenskommelsen rustar oss för lågkonjunktur
På många sätt är det en systemförändring i politik. Inte bara fick vi ett regeringsunderlag som mer beror på Gal-Tan än traditionell höger och vänster. Men framför allt klev vi från evig gäll samtalston till samtal och förhandling. Ett diskussionsklimat som gör oss bättre rustade att hantera instabilitet utanför våra gränser och en kommande lågkonjunktur, då politikens beslutsfähighet testas.
Entreprenörhjärtat bankar för lösningar och framtidsperspektiv. Den 73 punkter långa överenskommelsen har flera reformer som vi på Företagarna länge har jobbat för. Överenskommelsen är i sig inte en framgång men den är en plattform för politiskt samtal och en möjlighet till viktiga strukturella reformer som har lyst min sin frånvaro i flera mandatperioder.
Kavlar istället upp ärmarna
Kritiken om att alla dessa reformer kommer att hamna i utredningar är långbänkar avfärdar jag personligen som en onödig misstänksamhet. Inget är förstås vunnet. Men ingenting är heller förlorat. I ett sådant här läge kan man som intresseorganisation varken ta ut en förlust eller seger i förskott. Man kavlar istället upp ärmarna.