Sluta tycka synd om glesbygden

"Företagare i glest befolkade delar av landet är stolta över sin hembygd och de vill fortsätta växa och utveckla sin verksamhet, precis som företagare i storstäder vill"

Hur ska Sveriges allra minsta kommuner klara av att i framtiden leverera de välfärdsåtaganden som de enligt lag är skyldiga att tillhandahålla sina invånare? Det är tiotusenkronorsfrågan som den så kallade Kommunutredningen - en parlamentariskt sammansatt kommitté - under de senaste tre åren har försökt hitta svar på.

Den 800 sidor tjocka luntan släpptes nyligen och föregicks av ett debattinlägg i Dagens Nyheter där kommitténs ordförande Niklas Karlsson (S) sammanfattade de viktigaste slutsatserna. Bland det mest uppseendeväckande förslagen är att staten ska erbjuda sig att ta över vissa av kommunernas skulder i det fall två kommuner väljer att slås samman till en kommun.

Ett annat förslag som med stor sannolikhet kommer bli omdebatterat är avskrivning av studieskulder för personer som väljer att bosätta sig och arbeta i de kommuner med störst ekonomiska och demografiska utmaningar.

Utredningens slutbetänkande kommer stötas och blötas under flera år framöver och om de olika förslagen ska kunna realiseras kommer det kräva en rad ytterligare delutredningar – för att inte tala om att flera riksdagspartier radikalt behöver ändra ståndpunkt inom en rad sakfrågor. Men någonstans måste man börja.

Tickande "kommunbomb"

Sveriges minsta kommun har idag 2 500 invånare och den största nära en miljon. Medianinvånartalet ligger på 16 000 invånare. Samtidigt pekar forskning som utredningen stöder sig på att det krävs åtminstone 8 000, men gärna 30 000, invånare för att kommunens verksamhet ska kunna bedrivas effektivt.

De framtida demografiska förändringarna kommer dessutom leda till ytterligare polarisering åt ytterkanterna där både de minsta och de största kommunerna blir allt fler, samtidigt som samtliga förväntas leverera en liknande service och välfärd åt sina invånare.

Det är, med andra ord, en långsamt tickande kommunbomb.

För en utomstående kan nog hela diskussionen främst ses som en intern balansräkning på olika konton inom den offentliga sektorn. Vilka uppgifter ska staten respektive kommunerna tillhandahålla och vem ska betala för vad? Inga små frågor förvisso men för en vanlig medborgare eller företagare är nog ändå det viktigaste att de välfärdstjänster man betalar skatt för – oavsett om det är statlig polis, regional sjukvård eller kommunal skola – ska fungera och leverera.

Företagarnas utgångspunkt är att förbättrat företagsklimat för små och medelstora företag inte bara bör, utan måste, vara utgångspunkten när kommunernas utmaningar diskuteras. 

Välmående företag är helt avgörande för en positiv utveckling i en kommun eller region. Utöver den service och tjänster som småföretagen står för bidrar de till sysselsättning och därmed också till de skatteintäkter som möjliggör kommunal välfärd. Fyra av fem nya jobb skapas i små och medelstora företag, och i 208 av Sveriges 290 kommuner står småföretagen för den största andelen av de kommunala skatteintäkterna. Utan småföretag inte bara stagnerar kommunerna – de går bakåt.

Redan idag finns det flera åtgärder som behöver komma till för att underlätta framkomsten av nya växande företag. På kommunal nivå handlar det om att skapa en företagsanpassad myndighetsutövning där nya regler anpassas för de mindre företagen – inte tvärtom. Det här perspektivet lyser tyvärr med sin frånvaro i utredningens slutbetänkande.

Gott företagsklimat måste löna sig

En annan helt avgörande aspekt är att det måste löna sig ekonomiskt för kommuner som lyckas förbättra företagsklimatet och få människor från utanförskap in i jobb. Så är det inte idag. En stor orsak är det kommunala utjämningssystemet där det idag finns kommuner som förlorar pengar när en person går från bidrag till arbete. Det systemfelet måste åtgärdas.

Samtidigt behöver kommunerna bli bättre på att hushålla med skattepengarna. Det handlar inte om nedskärningar utan snarare om att prioritera det som är viktigast. Det finns rikligt med exempel runt om i landet på kommunala projekt och satsningar som knappast ryms inom ramen för det kommunala kärnuppdraget.

Även staten har en viktig roll i att fortsätta utveckla e-tjänsterna i den kommunala myndighetsutövningen. Ett exempel är tjänsten Serverat för restauranger på verksamt.se som fungerar som ”en väg in”. Liknande lösningar behöver utvecklas på fler områden för branscher där kommunala tillstånd krävs. Samtidigt bör också befintliga tillståndskrav granskas, i syfte att identifiera områden där det är möjligt att avveckla kraven och minska det kommunala åtagandet.

Att fortsätta bygga ut fiber- och elnätet, och att inte lägga nya pålagor i de glesbebyggda delarna av landet i form av illa utformade transportskatter, är också helt avgörande för att möjliggöra företagande över hela landet. Enklare byggregler och väsentligt snabbare handläggningstider hos Länsstyrelsen kommer också vara en tacksam present till kommun-Sverige.

Spär på offermentaliteten

Men grundläggande i diskussionen om hur både stad och land ska frodas och utvecklas även i framtiden är nog ändå att sluta tycka synd om glesbygden.

Förslag om att staten tar över studielån för personer som flyttar till de minsta kommunerna innebär endast att kostnaderna förs över på de övriga invånarna i landet, och riskerar att ytterligare spä på offermentaliteten och därmed öka klyftan mellan stad och land. Det är ur Företagarnas synvinkel ingen framkomlig väg.

Företagare i de glest befolkade delarna av landet är stolta över sin hembygd och de vill fortsätta växa och utveckla sin verksamhet, precis som företagare i storstäder vill. De behöver politiker och tjänstemän som har god förståelse för företagandets villkor och som inser hur stor betydelse företagen har för att fortsätta kunna finansiera välfärden. Det är tyvärr ingenting som man löser med en statlig utredning.

Pontus Lindström, Företagarnas expert på lokalt företagsklimat