När skattepolitiken får påssjuka

När något blivit tokigt kan man alltid säga att det är tanken som räknas. För det mesta är det en ganska dålig ursäkt. Som rättesnöre för lagstiftning trasslar den till det ordentligt. Den nyligen införda punktskatten på plastbärkassar är ett aktuellt exempel.

Skattepåslaget är tre kronor per bärkasse av plast som finns i affärernas kassor. För tunnare plastpåsar av det slag som varit vanliga i fruktdiskarna är det 30 öre. På det kommer sedan 25 procent moms. Punktskatten tas ut på kassar av engångskaraktär avsedda för konsumenter inom detaljhandeln. Det är dock inte så enkelt att fastslå vad som är karaktäristiskt för påsar som anses användas en gång.

95 mikrometers-frågan

I dagarna har Skatterättsnämnden, en myndighet som sorterar under Finansdepartementet, vridit och vänt på frågan om en 95 mikrometer tjock plastbärkasse är en skattefri flergångskasse eller en skattepliktig plastbärkasse av engångskaraktär. Enligt tillverkaren Bengt Lundin AB i Jössefors är påsen – som är dubbelt så thock som en vanlig plastpåse – god för att användas femtio gånger. Skatteverket å sin sida anser att den ser ut som en vanlig plastbärkasse och därmed ska vara skattepliktig. Om några veckor meddelar Skatterättsnämnden sitt förhandsbesked.

− Det finns gränsdragningar i all skattelagstiftning, men skatten på plastbärkassar är problematisk på flera sätt, vilket vi på Företagarna påpekade i vårt remissyttrande över regeringens promemoria, säger Patrick Krassén, Företagarnas skattepolitiska expert.

Styrmedel utan styrsel

Om det är engångsanvändningen av påsar lagstiftaren vill komma åt borde en tålig påse som kan användas mågna gånger inte beskattas i syfte att minska konsumtionen. Om det i stället är plastanvändningen i sig som man siktar in sig på vore det rimligare att ta ut skatt på alla motsvarande varor för konsumenter som består av plast, utifrån plastmängd. Många av de varor som handlas i detaljhandeln är ju förpackade i plast. Om syftet är att minska nedskräpningen i naturen – som framförs i det EU-direktiv som skatten ytterst vilar på – måste man kunna leda i bevis att skatten får avsedd effekt.

− Vi är kritiska till att regeringen inte vägt olika miljörelaterade mål mot varandra i arbetet som föregick skatten på plastbärkassar. Nedskräpningsargumentet rimmar illa med att plastbärkassar ofta används som soppåse eller återanvänds, i stället för att hamna i naturen, säger Patrick Krassén.

En sammanställning från Naturvårdsverket, TV4, Expressen, Råd & Rön och Ekocentrum genomförd av magasinet Allas i september 2019 visar att en vanlig plastpåse har lägst miljöpåverkan av de olika påsarna om den även används som soppåse och sedan bränns upp, och att en tygpåse av bomull behöver användas 7 100 gånger för att komma ner i plastpåsens nivå av klimatpåverkan.

En rundringning som Nyhetsbyrån TT gjort visar att punktskatten på plastbärkassar har minskat försäljningen av sådana påsar hos alla de stora livsmedelskedjorna. Det är en effekt som varit lätt att förutse. Däremot är miljönyttan av skatten långt i från lika enkel att sia om. Hur Skatterättsnämnden bedömer Bengt Lundin AB:s tjocka påsar återstår att se.