Låt mig vara alldeles särdeles tydlig: vi befinner oss i ett mycket tufft ekonomiskt läge. Sveriges BNP sjönk enligt SCB med 8,3 procent under andra kvartalet 2020 (jämfört med första kvartalet). Det är det största fallet i BNP sedan tidsserien inleddes år 1980. Vidare minskade hushållens konsumtion med 7,7 procent, exporten minskade med 18,2 procent och importen minskade med 12,9 procent. Data från Konjunkturinstitutet visar att alla sektorer inom näringslivet drabbats av minskad omsättning på grund av coronakrisen. Det vore alltså ett allvarligt misstag att slappna av enbart för att virusets framfart förefaller ha avtagit. 

Den negativa spiralen är igång. Arbetslösheten har ökat dramatiskt och var 9,2 procent i juli, jämfört med 6,9 procent i juli 2019. Utöver det har nära 572 700 anställda gått ner i arbetstid genom korttidspermittering och en stor del av dessa riskerar att bli varslade när hårt pressade företag med obefintliga marginaler måste vända på varje krona. Risken är därför stor att såväl varsel som arbetslösheten fortsätter öka under hösten.

Nästan omöjligt att greppa

Till och med slutet av augusti 2020 hade 4 500 företag, med sammanlagt 15 000 anställda, försatts i konkurs. Jämfört med 2019 har antalet konkurser ökat med 10 procent och antalet anställda som berörs med 13 procent. Antalet beviljade företagsrekonstruktioner har fördubblats. Samtidigt vet vi att flera av de krisåtgärder regeringen genomfört i praktiken enbart flyttat fram datumet för konkurs och om inte förutsättningarna förändras dramatiskt kommer även dessa siffor att se allt värre ut. 

Finansminister Magdalena Andersson har utlovat ett återstartspaket för svensk ekonomi i budgeten för 2021. Paketet omfattar över 100 miljarder, det är en nivå på reformer som ingen av oss varit med om. Själva summan, 100 000 000 000 är så stor att den nästan är omöjlig att greppa. Finansministern lovar kraftfulla offentliga investeringar i välfärd och klimatomställning för att få hela Sverige i arbete och på så sätt rädda jobben.

En politik som syftar till högre sysselsättning, klimatomställning och utbyggd välfärd måste ha starkt fokus på jobb- och värdeskapande i små- och medelstora företag. De är Sveriges motor och har stått för 4 av 5 nya jobb de senaste decennierna.

Det finns väldigt lite utrymme för misstag nu och finansministern måste nu mer än någonsin välja det som ger effekt före det politiska spelet.

Tre områden för reformer

Vår analys är därför att tre reformområden måste stå i fokus i budgeten. Förutsägbara villkor som underlättar och stödjer företagande är avgörande för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Det här är heller inte fagra ord. Det finns väldigt lite utrymme för misstag nu och finansministern måste nu mer än någonsin välja det som ger effekt före det politiska spelet. Utan kraftfullt handlande kommer regeringens återstartspaket att misslyckas, investeringar skjuts på framtiden, arbetslöshet och utanförskap biter sig fast.

Först, och detta är viktigt: Sänk skatten på företag och företagande. Skattesystemet måste präglas av förutsägbarhet, enkelhet, internationell konkurrenskraft och gynna tillväxt. I skattesystemet måste incitamenten till att skapa välstånd genom aktiviteter som företagande, jobb, investeringar och utbildning stärkas. En positiv spiral kan vara lika kraftfull som de negativa. 

De hinder som finns för återhämtning måste undanröjas. Kostnaden för att anställa måste därför sänkas så att fler kan komma i arbete snabbt. Detta kan ske både genom sänkta arbetsgivaravgifter och genom en större lönespridning som bättre speglar kompetens. Högkvalificerade jobb ska betala sig bättre och i andra änden måste det finnas så kallade enkla jobb som inte kräver någon längre utbildning där lönen är lägre. Vi måste kunna hålla fler tankar i huvudet samtidigt och utöver kriser och konjunkturer är den höga kostnaden att anställa ett viktigt skäl till att arbetslösheten nu ökar så dramatiskt.

Att öka kostnaderna och arbetsgivarnas ansvar för sjukkostnader och rehabilitering skulle dramatiskt förvärra såväl arbetslöshet som utanförskap. Flera sådana förslag ligger på lut och det vore förödande om de blev verklighet. Regeringen och finansministern kan inte ge med ena handen och ta med den andra och förvänta sig ett gynnsamt resultat. Nu krävs enhetlig och fokuserad jobbpolitik och inget annat. 

Stärk jobb, produktion och företagsamhet

I en sådan politik ingår att det måste vara enkelt att starta och driva företag. Tvärtemot detta ökar företagens kostnader för att efterleva och administrera lagar och regler från år till år. Trots ständiga fagra löften om motsatsen blir regelberget högre och högre. Företagare lägger i snitt tio timmar i veckan på administration, till stor del med anledning av regler från myndigheter. Denna tid måste minskas så att företagare ägna sig åt att få sina företag att växa. Byråkrati, regler och blanketter ska anpassas för småföretagare – inte tvärtom. 

100 miljarder är en historiskt hög nivå på reformer. Väl investerade kan de göra historiskt stor skillnad. Men ansvaret på finansministerns axlar är stort. Stora summor är ingen garanti för att pengarna används rätt. Se bara på de dryga 50 miljarder av skattebetalarnas pengar som gavs i överpris vid Nuon-affären. Det sagt så är detta en möjlighet som måste tas tillvara. Pengarna måste gå till rätt saker. Om de går till bidrag och planlös offentlig konsumtion kan de lika gärna kastas i sjön. Om de går till att stärka jobb, produktion och företagsamhet så kommer de inte bara att göra Sverige långsiktigt starkare. Det blir en investering som kommer att betala sig flera gånger om.