Ur något riktigt fult växer något fint
För snart två veckor sedan flyttade de in hos oss, Alina 15 år och Viktoriia, hennes mamma. När bomberna föll så deras sängar skakade bestämde de sig för att fly. Det var andra gången. Första gången de tvingades på flykt var när konflikten mellan Ryssland och Ukraina inleddes 2014.
En droppe i havet – som gör skillnad
Det är obeskrivligt sorgligt att se vad som sker i deras hemland och att försöka ta in vad de behövt gå igenom. Men i allt det hemska är jag så tacksam över att vi får ha dem hos oss. Min familj får chansen att göra vad andra gjorde för min mormor när hon som ung flydde till Sverige från Lettland. Jag tänker att hon sitter på sitt lilla moln där uppe och ropar ”sluta prata, gör något!”.
Att få en bra start i ett nytt land kan göra skillnad över generationsgränser. Det är jag ett levande bevis på. Att kunna sträcka ut en hand till någon är dessutom så oerhört meningsfullt. Att få ha Alina och Viktoriia hos oss ger oss så mycket tillbaka. Det vi gör må vara en droppe i havet, men jag ser hur det ger många vackra ringar på vattnet. Och för Alina och Viktoriia – och för oss – betyder det allt att vi nu lever tillsammans.
Vi har gråtit och skrattat
Jag är övertygad om att vi både som land och som människor har mycket att vinna på att välkomna dem som tvingats lämna allt bakom sig för att börja om i Sverige. Jag skulle kunna skriva långt och länge om allt positivt som det innebär, både för dem och för oss.
Vi har gråtit och skrattat om vartannat, pratat i timmar och redan hunnit göra mycket tillsammans. Och apropå att inte bara prata utan att faktiskt göra så är det något jag förknippar med alla er företagare.
Företagare har gjort skillnad
Wow! Ni skulle bara veta hur mycket ni varit med på tåget under den här hittills korta resan! Alina har redan hunnit gå sex dagar i skolan. Det blev möjligt eftersom Novia Engelska Skolan oerhört snabbt, proffsigt och varmt välkomnade henne. Genom skolan har Alina fått många vänner och välkomnats otroligt fint. Dessutom har hon gjort succé i Kristallens Schackklubb och lärt sig mer svenska än vad jag minns av mina sju år med franska i skolan.
Viktoriia har klivit upp och pratat under Måndagsrörelsen på Norrmalmstorg, ansökt om samordningsnummer för att kunna börja arbeta och fått nya naglar av salongen Naglarna på Kajen. Vår kvarterskrog Sjöviks Pizzeria har erbjudit gratis lunch varje dag, STC bjuder på träning, Junibacken och Skansen på gratis inträde för alla med ukrainskt pass. Och i brist på SFI för dem som nu kommer från Ukraina ställer Irisgruppen upp med kostnadsfri digital svenskkurs.
Skillnaden mellan att bli placerad på ett anläggningsboende och att i stället bli inkluderad och del av ett sammanhang är stor!
Hemlängtan och drivkraft
Viktoriias stora dröm är att de i en nära framtid ska kunna flytta tillbaka till Ukraina. Jag hoppas verkligen att det blir så, även om det kommer bli oerhört tomt här hemma. Fram till dess vill Viktoriia arbeta. Jag är säker på att hon blir en stjärna hos den arbetsgivare som får ha henne hos sig. Hon har nämligen en stor portion av det ni företagare i våra undersökningar säger är både viktigast att ha och svårast att hitta när ni ska rekrytera: hon har rätt attityd, är minst sagt självgående och ansvarstagande. Dessutom är hon utbildad i industriell ekonomi, har jobbat med logistik och haft eget företag inom turism, pratar ryska, ukrainska och lite engelska. Vi ska bena mer i hennes cv, inom kort.
Och vet ni vad? Jag är ganska säker på att det inte är Arbetsförmedlingen utan ni företagare som kommer att lösa jobb-biten. Hos Arbetsförmedlingen fick vi nämligen till svar att Viktoriia måste invänta sitt samordningsnummer från Skatteverket innan de kan ge någon hjälp. Det skulle ta en till två månader. Vid den tiden tror jag att Viktoriia hunnit få jobb för längesen. Eller flyttat tillbaka till sitt alldeles eget hem, där hon drömmer om att vara.
Viktoriia och Alina tillsammans med Ukrainas SverigeambassadörAndrij Plachotnjuk på Norrmalmstorg i Stockholm i samband med ett möte med Måndagsrörelsen.