Migrationsverkets moment 22

Det är fel fokus i debatten om illegal arbetskraft, skriver Företagarnas arbetsmarknads- och integrationsexpert Catharina Bildt Grape tillsammans med Josefin Silverfur, vice vd för EPOX Maskin AB, i en debattartikel i Altinget.

Det helt rimliga kravet på att den företagare som vill anställa en person måste veta att personen har rätt att vara och arbeta i Sverige kommer i konflikt med direkt motstridiga regler, utdragna byråkratiska processer och ett regelverk som inte går att överblicka. I stället för att göra något åt det handlar debatten ofta om att ställa krav på kollektivavtal. Det är ett enkelt men fullständigt otillräckligt förslag.

Via LMA-kortet är det relativt enkelt att ta reda på om en asylsökande har rätt att vara och arbeta i Sverige. Så inte om man vistas i landet på andra grunder. Endast 11 procent av de nästan 48 000 personer som beviljades uppehållstillstånd som anhöriginvandrare 2020 var anhöriga till en flykting eller asylsökande. Enligt Migrationsverket var 25 procent anhöriga med koppling till arbetsmarknad, 33 procent tillhör ”övriga” och nästan 8 procent var anhöriga till EU/EES-medborgare.

Om en företagare kontaktar Migrationsverket för att få reda på om de kan anställa en av dessa personer är den ordinarie svarstiden tre till fyra veckor. Dessutom slår Migrationsverket fast att en arbetsgivare inte får kontrollera en arbetstagares baserat endast på dennes etniska ursprung, hudfärg eller språkkunskaper.

För att röja upp i den djungel som är Migrationsverkets allmänna råd vill Företagarna:

• göra det möjligt för arbetsgivare att digitalt kontrollera arbetstagares rätt att vistas och arbeta i Sverige helt oavsett nationalitet – en kontroll som kan jämföras med en kreditupplysning (individen kan underrättas på motsvarande sätt)
• ändra Migrationsverkets allmänna råd så de går att uppfylla – att helt behöva förlita sig på uppgifter från den arbetssökande eller anställde är orimligt.