Storstäda kollektivavtalsretoriken!

Att en städare utan uppehållstillstånd befunnit sig i statsminister Magdalena Anderssons villa är en mångfacetterad skandal som många olika människor kan hitta sin del att uppröras över. Det kan därför finnas anledning att titta lite närmare på vad detta egentligen handlar om.

Vi har förstås den uppenbara säkerhetsproblematiken, där Säkerhetspolisen inte verkar ha haft koll på vilka som utför arbete i statsministerns hem. Säpo kommer efter incidenten att se över om det finns nödvändiga regeländringar som måste genomföras för att stärka skyddet kring statsministern. Oavsett vad myndigheten kommer fram till så har svenskarnas självbild om att vara ett naivt folk blivit rejält förstärkt.

Okunskap om kollektivavtal

Sedan kommer vi till de som aldrig missar en chans att racka ner på Rut-tjänster. De som nostalgiskt tänker att Olof Palme minsann aldrig hade städhjälp. För att inte tala om de som är chockade över att Andersson anlitat ett företag utan kollektivavtal. Ofta men inte alltid är dessa åsikter samlade i samma personer eller grupper.

Inom arbetarrörelsen är kollektivavtalen heliga. De behöver bara försvaras, aldrig motiveras eller förklaras. Det är därmed inte särskilt överraskande att det höga tonläget för kollektivavtal nu vänds mot partiledaren när det uppdagas att hon i flera år anlitat ett företag utan sådant avtal.

Det är naturligtvis beklagligt att statsministern tycks blivit förd bakom ljuset när det gäller det aktuella företagets innehavande av ett kollektivavtal, då hon trott att det funnits ett sådant. I det långa loppet är det dock värre att kollektivavtalsnormen späs på av politiker och tyckare ifrån alla läger. Ofta förefaller det handla om ren okunskap, men ibland skiner också ett illvilligt uppsåt igenom, där många försöker sätta likhetstecken mellan avsaknad av kollektivavtal med kriminalitet och allmänt dåliga villkor.

Avtals- och näringsfrihet

Den här bilden av kollektivavtalet som en garant för företags vandel delas också friskt av media. Företag som inte har kollektivavtal klumpas ihop med osunda verksamheter, men kollektivavtal är självklart inte en förutsättning för att vara ett seriöst företag. Det råder avtals- och näringsfrihet i Sverige, och inom ramen för denna har mer än hälften av Sveriges företag landat i att kollektivavtal inte fyller deras behov. 

Med tanke på att 6 av 10 av de små och medelstora företagen i Sverige inte har kollektivavtal, och att försiktigt räknat cirka en halv miljon personer arbetar i företag utan kollektivavtal eller hängavtal, är det minst sagt märkligt hur den här normen tillåts vara så härskande.  Vi vet dock att de som kallas arbetsmarknadens parter, arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer som förhandlar fram kollektivavtalen, har ett starkt gemensamt intresse av att bevara saker som de är.

Det framställs ofta som om nästan alla företag har kollektivavtal, och att de få som inte har det är suspekta. Eftersom företag med 1-49 anställda utgör 99 procent av det totala antalet företag i landet är relationen cirka 40 procent som har kollektivavtal respektive cirka 60 procent som inte har det giltig även för samtliga Sveriges företag.

Kollektivavtal anpassade för stora företag

Det behöver bli klart för beslutsfattare och andra att en övervägande del av de svenska företagen inte har kollektivavtal. Det är också viktigt att veta varför en stor andel av företagen har valt att inte ha kollektivavtal. Tvärtemot hur det låtit de senaste dagarna beror det inte på att företag vill ge sämre villkor till de anställda när de väljer bort kollektivavtal. Kollektivtalen är däremot framförhandlade med de stora företagens situation som utgångspunkt, och saknar ofta tillräcklig flexibilitet och är dåligt anpassade till mindre företags vardag.

Vi vet också att många företag utan kollektivavtal är bättre arbetsgivare än de med avtal, och inte sällan är villkoren till och med bättre och mer anpassade till vad som faktiskt efterfrågas. Det gör att de många gånger blir alltför otympliga att hantera för företagen som tvingas betala för saker de inte vill ha på bekostnad av saker som hade kunnat göra skillnad. Sambandet mellan kollektivavtal och att vara en bra arbetsgivare är helt enkelt svagt.

Om kollektivavtalen vore så fantastiska som de målas upp att vara så borde väl nästan alla företag vilja ha ett? Nu är det i stället så att betydligt fler väljer att inte ha det än de som väljer att ha det. Trots en massiv bild i media och i samhällsdebatten som driver en annan agenda säger en samlad röst av företagen som byggt och bygger Sveriges välstånd att de kan lösa detta bättre själva. Lyssna på de små och medelstora företagen, våra välfärdsskapare, och värna om småföretagens rätt att välja om de vill ha kollektivavtal eller inte!