Vad får symbolpolitiken kosta?
”Möjligheternas Sverige” var en av parollerna som flera partier inom den nya regeringen lyfte innan valet. Vackra ord som signalerar framtidstro, hopp och en vision om ett bättre Sverige. Men när Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna tillsammans presenterade Tidöavtalet stod det klart att möjligheterna tyvärr riskerar att bli begränsade för utländsk arbetskraft och för vissa företag.
Sedan 2015 har tuffare tag och skärpt migrationspolitik varit lösningen på det problem som från flera håll formulerats som för hög invandring och misslyckad integrationspolitik. Som en förlängning på det resonemanget ser det ut som att de fyra samarbetspartierna i och med Tidöavtalet i flera avseenden kastar ut barnet med badvattnet. Hur arbetskraftsinvandringen hanteras är ett tydligt exempel.
Spär på kompetensbristen
I regeringens samarbetsavtal går det att utläsa att ett utredningsarbete ska se över regelverket för arbetskraftsinvandring i syfte att höja inkomstgränsen. Utgångspunkten är att arbetstillstånd endast ska beviljas om lönenivån motsvarar medianlönen. Medianlönen ligger i dag på 33 200 kronor och är därmed långt över nivåerna i många kollektivavtal.
Även om det finns en brasklapp som säger att regeringen ska kunna föreskriva om lägre lönekrav för enskilda yrkesgrupper är huvudinriktningen problematisk för alla de företag som är beroende av arbetskraftsinvandring. Vissa för att kunna växa, andra för att möta kompetensbristen.
Att vi måste komma till rätta med och resolut stoppa den kriminalitet som finns och utnyttjar flera svenska system, bland annat arbetskraftsinvandringen, är de flesta eniga om. Men att höja inkomstgränsen så radikalt skulle innebära förödande konsekvenser för många företag som plötsligt skulle stå utan arbetskraft. Det kan väl ändå inte vara meningen att exkludera ett stort antal viktiga yrkeskategorier med dokumenterat behov av arbetskraftsinvandring?
Förslag: 70 procent av medianlönen
Att ha medianlönen för alla yrken som måttstock kommer per definition att exkludera ett stort antal branscher. Listan nedan visar några slumpmässigt valda yrken där medianlönen för branschen är klart lägre än den medianlön regeringen nu vill ha som ribba för att komma in i landet och arbeta.
Medianlön (SCB 2021) inom några olika branscher:
- Hemservicepersonal 22 400 kronor
- Djurskötare inom lantbruk 23 700 kronor
- Köks- och restaurangbiträden 24 200 kronor
- Sjukhusstädare 24 400 kronor
- Barnskötare 24 700 kronor.
Listan över yrken vars medianlön understiger 33 200 kronor kan göras mycket längre än så här. Företagarnas förslag är därför att lönenivån för arbetskraftsinvandring sätts till 70 procent av medianlönen, vilket är i nivå med flera kollektivavtal.
Poängen är att lönenivå och vilken arbetskraft som efterfrågas även fortsättningsvis bör bestämmas av företagen och inte staten. Regeringen bör därför också avsätta den utredning som i somras fick i uppdrag att lägga fram ett förslag till system för arbetsmarknadsprövning vid arbetskraftsinvandring. Det är företagens behov som styr efterfrågan på arbetskraft, inte statlig prövning.
Dra inte undan mattan
Sveriges små och medelstora företag behöver framtidstro och fortsatt möjlighet att hitta utländsk arbetskraft. Om dessa företag ska fortsätta att skapa 4 av 5 jobb kan inte regeringen rulla ut mattan med ena handen och dra undan den med den andra.
Regeringen måste fundera över de långsiktiga konsekvenserna för små och medelstora företag om inkomstnivån för arbetskraftsinvandring höjs till medianlön. Företagarnas budskap är tydligt – fokusera på att stävja kriminaliteten men tillåt efterfrågad kompetens att hjälpa svenska företag växa. Det gynnar företagen, tillväxten och jobbskapandet.
---
Får du inte nog om ämnet? Missa inte vår podd där Catharina Bildt Grape gästar juristerna.