Företagare bär världen
Till viss del är det förstås fullt naturligt för människor att upprepa det andra sagt, och det är en del av hur vi bygger upp vår gemensamma verklighetsbild. Men om vi inte tänker själva, och uttrycker oss därefter i stort och smått, kommer bilden att förvrängas på oönskade sätt.
”Både den offentliga debatten och stunden vid frukostbordet blir mer och mer en förutsägbar ekokammare”
Hur många företag kan ett skolbarn i mellanstadiet peka ut under en dag?
En kollegas dotter fick just detta i uppgift och resultatet manar till eftertanke. Mobiltelefonens märke fick tidigt fokus. Streamingtjänsten och frukostflingorna likaså. Uppmärksamheten på morgonen var hög och alltifrån tandkräm till bilmärke bockades av. Att företaget som gör marmeladen ägs av ett annat företag som ägs av ett annat företag noterades.
Så fort dottern lämnade hemmet blev det svårare. Snöskottningen var i full gång ute på gatan och det funderades på om det kunde vara ett företag som gjorde det, men det landade i att det nog var kommunen. Matbutiken och fiket kom med på listan under transporten till skolan.
Precis innan kollegan lämnade dottern vid skolan kom hon på att skolan är en friskola. Är det ett företag? Kollegan, som hela morgonen bitit sig i tungan för att inte förstöra möjligheten att få veta vad dottern verkligen vet, lyckades med stor mödafråga: ”Vad tror du?”. Svaret efter en viss betänke tid var att nej, det är nog inget företag trots allt. Det är ju en skola, den måste vara något annat.
Ord har makt över vår gemensamma bild av verkligheten. Självklart ska skolan prata om en
så stor bredd av företagare som möjligt, men det räcker inte. Vi måste alla göra det. Visa att vi för står att den kända influencern är företagare och arbetsgivare åt en handfull personer. Att snickaren med kompanjon som drivit sin verksamhet i tjugo år nu, men aldrig kallar företaget något annat än ”kneget”, är en företagare.
För en del är företaget själva grejen. Som för entreprenören som bygger med sikte på att så småningom kunna lämna ifrån sig ett livsverk. För andra är det ett nödvändigt ont för att kunna försörja sig eller jobba med det önskade yrket.
Företagen finns överallt, oavsett drivkraften. Det är då det slår mig – skoluppgiften var spegelvänd!
Likt Echos stora kärlek Narcissus som fastnade i den egna spegelbilden saknas här det vi jämför med. Eleverna borde fått gå igenom en dag och peka ut det som inte har sin grund i företag. Då skulle det också framgå att företagarna, likt titanen Atlas från samma grekiska mytologi, bär världen på sina axlar.