Ett nej är ett nej – även när det gäller kollektivavtal
Den strid som nu pågår mellan IF Metall och Tesla är absurd. IF Metall utnyttjar sin rätt att vidta stridsåtgärder enligt svensk lag, men varför? Är det för att Tesla har så dåliga villkor och förmåner eller är det bara ett maktspel? Än så länge verkar det bara vara en liten andel av de som arbetar på Tesla som strejkar. Trots att det står strejkvakter utanför deras arbetsplats i gula västar.
Här i Sverige 2023 kan facken leka maffia för att påtvinga företag kollektivavtal som de inte vill ha. Ta till sympatiåtgärder för att stoppa postutlämning och blockera lastning. Det är orimligt och skadligt att andra företag som är bundna av kollektivavtal och befinner sig i fredsplikt tvingas in i denna strid. Och inte bara företag, även oskyldiga privatpersoner hamnar i kläm nu när fackförbundet Målarna vägrar lacka Teslabilar.
För vem passar kollektivavtal?
Fackens hot drabbar de som är små
Jag är inte här för att försvara Tesla; jag har ingen insikt i deras villkor eller förmåner. Tesla är ett gigantiskt företag som ägs av världens rikaste man och Sverige är en minimal marknad för dem. De kan hålla ut, eller för den delen lämna landet, utan större ekonomiska förluster. Den möjligheten har inte en golvläggningsfirma i Västervik eller en reklambyrå i Sveg som blir utpressade på samma sätt. Ju mindre ett företag är desto mer sannolikt är det att de inte orkar stå emot fackens hot.
Befinner man sig mitt i striden kan det ibland framstå som att motsatsen till kollektivavtal är slaveri och anarki. Hur ser det ut egentligen? Sex av tio små företag väljer att inte teckna kollektivavtal. Vi har en lagstiftning som ställer vissa krav på arbetsgivare i form av bland annat arbetstidslag, semesterlag, sjuklönelag och inte minst en arbetsmiljölag. Det enda betydande som inte styrs via lagen är lönenivån, men där finns en praxis om att en arbetsgivare ska betala en skälig lön och att en arbetstagare kan pröva den i domstol om så inte är fallet.
Respektera nej till kollektivavtal
Orimliga sympatiåtgärder
Om arbetsgivaren har lika eller bättre förmåner och villkor, betydlig högre lön än lägstalönen i kollektivavtalet och har tecknat de försäkringar och pensionsöverenskommelser som de och deras anställda är nöjda med, ska inte det räcka?
Inte enligt svensk lagstiftning. Andra länder har ofta en proportionalitetsprincip och förbud mot orimliga sympatiåtgärder för att skapa mer jämlika villkor på arbetsmarknaden. Inte vi, trots att samtliga borgerliga partier 2017 meddelade att de ville begränsa strejkrätten och rätten att ta till sympatiåtgärder. Varför är det så tyst nu hos regeringen? Någon sorts begränsning på sympatiåtgärder måste vi kunna komma överens om. I Sverige har vi den svenska modellen där företaget i praktiken står chanslösa om facket har bestämt sig. Andra avtal som skrivs under hot går med all rätt att ogiltigförklara. Men när fackförbunden hotar sig till ett avtal är det helt okej.
Avtalsfriheten är viktig. Fackpampar behöver fatta att ett nej är ett nej och att frivillighet är grunden till en bra dialog och ett avtal som båda parter vill ha. Kollektivavtal är ofta bra men det passar inte alla företag. Respektera det.