För vem passar kollektivavtal?

Ja eller nej till kollektivavtal? Det är en fråga som är högaktuell. Dels i och med Unionens och Sveriges Ingenjörers nu lösta konflikt med fintechbolaget Klarna. Dels på grund av den pågående konflikten mellan IF Metall och Teslas svenska dotterbolag och de sympatiåtgärder som den utlöst. 

Frågan engagerar även följarna på Företagarnas Facebooksida. Efter ett inlägg där apropå att Företagarnas arbetsrättsexpert Lise-Lotte Argulander medverkat i SVT Aktuellt har det rests frågor och fällts kommenterar. I god ton, ska tilläggas. Här är en sammanfattning av några av infallsvinklarna i diskussionen i kommentarsfältet, kommenterade av Lise-Lotte Argulander. 

Lägger facket sig i för mycket?  

Förespråkarna av kollektivavtal menar att dessa är en garant för schyssta spelregler på arbetsmarknaden och att de ger anställda bra löner och villkor. Kritikerna invänder att facket ofta lägger sig i för mycket i företagen utöver dessa saker. 

 − Jag förstår kritikerna. Ett företag som tecknar kollektivavtal har plötsligt en tredje part i verksamheten att ta hänsyn till. Det är inte alltid man är på det klara med i vilka situationer det kan bli aktuellt. Det kan till exempel finnas förpliktelser som gör att du som företagare måste förhandla med facket inför tillsättandet av en ny chef eller liknande, säger Lise-Lotte Argulander. 

Har facket koll eller inte? 

Kritikerna som menar att facket lägger sig i för mycket hävdar att de fackliga representanterna inte är speciellt insatta i de frågor de har inflytande över när företag tecknat kollektivavtal. Förespråkarna håller föga förvånande inte med. De menar att det krävs dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare för att få perspektiv på saker och ting.  

− Här tror jag att det är viktigt att utgå från erfarenheterna i de små företagen med några få anställda. I dem finns i regel ingen fackklubb. När det kommer en representant för facket kan det vara en ombudsman som rest dit från en annan stad och kanske aldrig ens varit på företaget. När hen kliver in genom dörren är det inte konstigt om företagaren undrar vem den personen är att ha åsikter om verksamheten, säger Lise-Lotte Argulander.  

Måste företaget ge facket insyn i verksamheten?  

En fråga som hänger samman med både om facket lägger sig i för mycket och om de har koll eller inte handlar om rätt till information. Medbestämmandelagen, MBL, slår fast att en arbetsgivare fortlöpande ska hålla berörd fackförening (en eller flera) underrättad om ”hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.” Informationsskyldigheten är dock olika omfattande beroende på om företaget har tecknat kollektivavtal eller inte. 

− Skyldigheten att dela information med facket är ganska långtgående för företag som är bundna av kollektivavtal. Facket ska få tillfälle att granska böcker, räkenskaper och andra handlingar som rör arbetsgivarens verksamhet. Företag som inte har kollektivavtal ska också hålla facket underrättat om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken, men det finns ingen granskningsrätt, säger Lise-Lotte Argulander.  

Teckna kollektivavtal, annars… 

En fråga som väcker starka känslor är fackens möjlighet att använda varsel om strejk som påtryckningsmedel för att påverka företag som inte har kollektivavtal. Kritikerna ser det som övertramp och rena hot, men anhängarna ser det som en naturlig del i den svenska partsmodellen där arbetsgivare och arbetstagare organiserar sig och driver sina intressen via organisationernas verksamhet. 

− Det råder avtalsfrihet i Sverige. Lagstiftningen gör det möjligt att både teckna kollektivavtal och avstå från att göra det. Det kan finnas många fullt rimliga skäl till att ett företag inte har kollektivavtal. Det borde respekteras av de fackliga organisationerna. Genom att varsla om konflikt känner sig många företagare och faktiskt ibland även anställda överkörda och ibland hotade av en stark organisation som drivs av sina egna intressen, säger Lise-Lotte Argulander. 

Protester i lagoma propotioner  

Kritikerna av kollektivavtal menar att det är fel att facket kan ta ut leverantörer till ett företag som inte har kollektivavtal i strejk, eller på andra sätt sätta käppar i hjulet med sympatiåtgärder. Särskilt om det är så att en majoritet av de anställda på företaget inte vill att deras arbetsgivare ska vara bunden av kollektivavtal. Mot de argumenten anför anhängarna av kollektivavtal och sympatiåtgärder dels att det kan vara så att alla anställda inte känner till vilka villkor som står på spel, dels att facket knappast lägger sig i verksamheter där det inte finns problem.

− Företagarna menar att det borde finnas en proportionalitetsprincip i lagstiftningen som stödjer företagarens rätt att tacka nej till kollektivavtal. Sympatiåtgärder borde också begränsas och inte vara tillåtet i den omfattning som det nu är säger Lise-Lotte Argulander. 

Kollektivavtal, ett golv eller inte?  

Anhängarna av kollektivavtal vänder sig emot argumentet att vissa företag inte behöver sådana eftersom de redan har bra löner och villkor. Om det är så är det ju fritt fram att plussa på de extra förmånliga villkoren över det golv som förhandlats fram i kollektivavtal, menar de. Kritikerna av kollektivavtal svarar att det är upp till företagen att tillsammans med sina anställda komma fram till bra lösningar som passar för dem, utan att behöva bli bundna av kollektivavtal. 

− Det låter övertygande att säga att kollektivavtalet är ett golv och att det går att lägga på bättre villkor ovanpå golvet, men så fungerar det inte i praktiken. Om ett företag utan kollektivavtal har försäkringslösningar i anställningsavtal och sedan tecknar kollektivavtal köper de hela paketet med de förmåner och villkor som ingår i kollektivavtalet. De försäkringar man redan tecknat sedan tidigare går då inte att bara avsluta, eftersom de finns i inskrivna i anställningsavtalet. Arbetsgivaren riskerar då att få betala dubbelt, säger Lise-Lotte Argulander. 

Kostnadseffektiva kollektivavtal?

Kritikerna av kollektivavtal menar att de innebär kostnader som inte alltid är befogade eftersom företagare så att säga köper hela paketet, medan anhängarna anser att det är ett bra och prisvärt paket, klappat och klart, som arbetsgivarna borde uppskatta. 

− De kollektivavtalade villkoren för tjänstepension, sjukförsäkring och liknande är utan tvivel billigast, eftersom de är så många personer som omfattas, men det betyder inte att de är innehållsmässigt mest fördelaktiga för vare sig de anställdas eller arbetsgivarens behov. En sjukförsäkring som gör att en anställd får vård snabbt kan vara dyr, men det är dyrt att hitta vikarier när någon är sjuk också. Billigast är helt enkelt inte alltid bäst, säger Lise-Lotte Argulander.   

Visar kollektivavtal att företag månar om de anställdas bästa? 

Förespråkarna av kollektivavtal menar att de företag som anser att de är mer attraktiva arbetsgivare utan kollektivavtal inte ser alla förmåner som de anställda får i paketet. Kritikerna invänder att det finns företag som har bättre löner och villkor än dom med kollektivavtal. Det händer till och med att anställda uttryckt att det blivit sämre sedan företag tecknat kollektivavtal. 

− Facken är skickliga i att argumentera för att kollektivavtal är ett kvitto på att ett företag är seriöst, men så enkelt är det inte. Det går att avtala bort delar av det arbetsrättsliga skyddet i kollektivavtal och detsamma gäller arbetstidslagen. Det finns många exempel på missnöjda anställda som fått se sitt fack sluta uppgörelser högt över deras huvuden på villkor de inte känt sig nöjda med, säger Lise-Lotte Argulander.   

Tydliga riktlinjer för lön är väl bra? 

Kritikerna av kollektivavtal menar att de i alltför hög utsträckning styr hur lönepolitiken ska se ut på företaget. Anhängarna menar tvärt emot att kollektivavtalen bidrar till ansvarsfulla lönerörelser och en jämn spelplan.  

 − Även lönefrågan tycker jag man bör se utifrån de små företagens perspektiv. För de minsta företagen med anställda kan det ju faktiskt vara så att det inte finns löneutrymme ett år för att höja lönen med den procentsats som kollektivavtalet föreskriver. Då blir alternativet att kanske dra ner på personal eller avstå från investeringar som ger framtida intäkter. Alla förstår att lön är viktigt för att rekrytera och behålla personal, men alla har inte samma möjligheter vid samma tillfälle, säger Lise-Lotte Argulander.