Även hållbarhetsrapportering måste vara hållbar
Bristen på konsekvensanalys av EU:s nya regelverk för hållbarhetsrapportering innebär att en i grunden god tanke blir fel. Det är bara ett i raden av exempel på hur de politiska processerna i både Sverige och i EU mynnar ut i lagstiftning med inbyggda problem och orimliga kostnader för företag. Det skriver Jennie Albinsson, expert på miljö och klimat och Erik Östman, expert på regelförenkling, i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Småföretag hamnar i kläm
Det nya EU-direktivet för hållbarhetsrapportering innebär att företag med fler än 250 anställda och med en viss omsättning behöver upprätta detaljerade hållbarhetsrapporter och redovisa att deras verksamhet är tillräckligt miljömässigt hållbar. Syftet är att öka transparensen och avdela resurser till gröna investeringar. Problemet är att de rapporteringspliktiga företagen också ska kunna svara för alla sina underleverantörer.
”Det betyder att små och medelstora företag som befinner sig i en leveranskedja med ett bolag som omfattas av hållbarhetsdirektiven kommer att behöva leverera data och information som visar att även deras verksamhet är i enlighet med EU:s riktlinjer”, skriver Företagarna i debattartikeln.
Övervältring på småföretag
Krav på detaljerade upplysningar och mätetal vältras nu över på de mindre företagen, och det finns en stor risk att den ökade regelbördan kommer att hämma tillväxten hos de små och medelstora företagen, vilket gör dem mindre lönsamma. Det gör i sin tur att de får svårare att investera i hållbarhetslösningar.
Företagarna anser att:
- Politikerna måste sluta slarva med konsekvensanalyserna av ny lagstiftning som berör småföretag.
- Politiska företrädare måste våga rulla tillbaka lagstiftning som inte fungerar eller är för dyr, även om syftet med lagen råkar vara gott.
- Lagstiftare och myndigheter måste undvika att implementera direktiv hårdare än nödvändigt.