EU-kommissionen vill förenkla för småföretag
EU-kommissionen är i sluttampen av sin period, och tycks enligt många bedömare försöka få klart så många av sina lagstiftningsinitiativ som möjligt. Vi har sett en uppsjö av förslag de senaste åren, många av dem på hållbarhets- och ekonomistyrningsområdet, och flera av dem är bekymmersamma ur ett regelbördesperspektiv.
SME relief package
Förra veckan kom kommissionen emellertid med en handfull förslag inriktade på förenklingar och förbättringar för små och medelstora företag i EU, i vad som kallas ”SME relief package”. Liksom i Sverige är 99 procent av företagen i hela EU små och medelstora, och skapar två av tre nya jobb om man ser till hela EU.
I förslagspaketet ingår ambitioner om utökade EU-stödprogram, stärkt kunskapsutbyte om hur lyckade ägarskiften genomförs, och en översyn av EU-definitionen av små och medelstora företag, vilken är viktig för många lättnadsregler. Viktigare är dock förslagen om utökad granskning av lagförslag utifrån småföretagsvänlighet (”SME test”), en särskild SME-funktion i EU:s motsvarighet till Regelrådet (Regulatory Scrutiny Board) och vidare steg för att konkretisera det uttalade målet om att minska inrapporteringskrav för företag med 25 procent, som kommissionens ordförande Urusla von der Leyen nämnde i ett linjetal i våras.
Utöver dessa ambitioner i ”SME relief package”, kom kommissionen med två mer konkreta förslag med bäring för små och medelstora företag: ett om skattedeklaration och ett om betaltider.
Förenklad skattedeklaration
Kommissionen föreslår att införa ett förenklat skatteförfarande för små och medelstora företag som bedriver verksamhet i flera medlemsstater, där möjlighet ska finnas att enbart behöva deklarera i ett land, nämligen det där man har sitt huvudkontor. Detta innebär att svenska småföretag som verkar i flera EU-länder enbart skulle behöva deklarera i Sverige. Om ett företag väljer att använda det föreslagna systemet, behöver det göra det under de följande fem åren. För större företag har kommissionen föreslagit ytterligare regler för samordnad beskattning (i ett förslagspaket som benämns ”BEFIT”).
Betaltider
Det andra förslaget, som har mer direkt påverkan, gäller betaltider för fakturor. Sedan tidigare finns ett EU-direktiv med syfte att korta betaltider – vilket är ett stort problem för många mindre företag. Problemet har två aspekter: dels långa fakturatider, vilket gör att småföretag som är leverantörer till större företag eller offentlig sektor får ansträngd likviditet; dels att fakturor inte betalas i tid, vilket innebär extra arbete för påminnelser och potentiella rättsprocesser gentemot kunder. Enligt EU-kommissionen betalas uppemot hälften av fakturor mellan företag senare än sista betalningsdag, och vissa myndigheter i EU har en genomsnittlig betaltid på över 200 dagar.
För att få bukt med detta föreslår kommissionen en förordning – som, till skillnad från direktiv, direkt blir gällande i medlemsländerna – som stipulerar 30 dagar som maxgräns för fakturor, att medlemsstaterna ska få större ansvar att tillse att betalning sker i tid, och ökade krav att betala ränta vid försening.
Inget orimligt ingrepp i avtalsfriheten
Företagarna har arbetat länge för kortare betaltider, bland annat som medgrundare av Föreningen för effektiva affärstransaktioner inom näringslivet. Den föreslagna EU-förordningen innebär förvisso ett ingrepp i avtalsfriheten, men tidsgränsen på max 30 dagars betalning kan inte ses som orimlig utifrån de villkor som är normala i svenskt affärsliv.
Sedan 1 mars 2022 ska stora företag inrapportera sina betaltider till Bolagsverket. Den första sammanställningen av hur läget ser ut förväntas komma under hösten. Företagarna fortsätter bevaka utvecklingen, för att tillse att småföretag får betalt för sina leveranser i tid, utan orimligt långa betaltider.