FDI-lagen går för långt

Den 1 december träder ett helt nytt regelverk i kraft för att kunna hindra utländska direktinvesteringar i verksamhet som kan inverka skadligt på Sveriges säkerhet, på allmän ordning eller allmän säkerhet i landet. Det heter lag om granskning av utländska direktinvesteringar och bygger på en EU-förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen. I dagligt tal kallas den för FDI-lagen.

Lagen innebär i korthet att en statlig myndighet ska få i uppgift att granska direktinvesteringar i svenska företag som bedriver skyddsvärd verksamhet (se faktaruta). Om det behövs ska samma myndighet kunna begränsa eller till och med förbjuda investeringar, samtidigt som den ska samråda med andra statliga myndigheter. Allt tyder på att det är Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som kommer att få det uppdraget, men alla detaljer i förordning och föreskrifter är ännu inte på plats. 

Risk för färre investeringar 

Företagarna ser behovet av lagstiftningen mot bakgrund av det ansträngda säkerhetsläget i Europa och vetskapen om riskerna förknippade med att främmande makt försöker tillskansa sig inblick eller kontroll över verksamheter, information eller teknik som är av betydelse för Sveriges säkerhet. Liknande lagstiftning finns i våra grannländer eller är på väg att införas. Däremot anser Företagarna att det finns problem förknippade med omfattningen av lagstiftningen. 

− Granskningssystemet i sig är välkommet och kan bidra till att minska Sverige sårbarhet mot fientligt inställda stater, men den nationella implementeringen går mycket längre än motsvarade system i våra grannländer och riskerar därför att leda till att färre produktiva investeringar genomförs i Sverige, säger Företagarnas chefsekonom Johan Grip.

Mer långtgående lag än nödvändigt

Sverige brukar ofta lyftas fram som ett land som ägnar sig åt det som på engelska kallas gold plating av EU-lagstiftning. Med det avses överimplementering av bestämmelser i nationell lagstiftning. I den svenska lagen om granskning av utländska direktinvesteringar finns till exempel inte möjlighet till frivillig anmälan för investeringar som saknar koppling till hård säkerhet som militär och försvar. Den möjligheten finns däremot i Finland. Ett annat exempel är att den svenska lagen innebär att också svenska investerare och investerare från andra EU-länder behöver anmäla förvärv till granskningsmyndigheten. I Danmark omfattas endast investerare med anknytning till länder utanför EU och EFTA av anmälningsplikten.

− Än en gång har regering och riksdag – för säkerhets skull i dubbel bemärkelse – landat i en lagstiftning som går längre än i våra grannländer. Det finns en överhängande risk att det svenska granskningssystemet kommer att skrämma bort utländska direktinvesteringar, säger Johan Grip.

Regelbörda för företagen

Den nya lagstiftningen innebär att investerare, även om de är svenska, har en skyldighet att göra en anmälan till den nationella granskningsmyndigheten innan en investering i ett företag som omfattas av regelverket genomförs. Företagen ska också upplysa investeraren om lagen och att anmälningsskyldigheten. (Det finns undantag.) Eftersom skyddsvärd verksamhet omfattar ett mycket brett fält av verksamheter (se faktaruta) och det inte finns någon gräns i kronor för hur stor eller liten en investering ska vara för att rapporteras och granskas betyder det att det finns en risk för en stor arbetsbelastning för granskningsmyndigheten. En arbetsbelastning som i sin tur – trots tidsfrister i lagen – gör att många investeringar och förvärv blir hängande i luften i väntan på besked. 

− Samtidigt som ett regelförenklingsråd aviserats i budgeten kommer nu ytterligare en regelbörda för småföretag att förhålla sig till, trots att de sällan eller aldrig kommer att vara föremål för den typ av investeringar granskningen är avsedd för att bedöma, säger Johan Grip.