Vad händer med styrräntan i höst?
Inflationen ska bekämpas. Det budskapet hamras in av finansminister Elisabeth Svantesson och övriga regeringen. De åtgärder och reformer som hamnar i budgetpropositionen som presenteras den 20 september ska enligt regeringen inte elda på inflationen.
Parallellt med regeringens och riksdagens finanspolitiska avvägningar arbetar Riksbanken vid den penningpolitiska kontrollpanelen med att justera styrräntan så att prisökningstakten i ekonomin saktar in. De allra flesta bedömare räknar med att Riksbanken kommer att göra minst en räntehöjning under hösten.
Tar Riksbanken i för mycket?
De flesta är också överens om att det är ett knepigt läge i ekonomin, med inbromsning på arbetsmarknaden, skakigt på fastighetsmarknaden, ökade räntekostnader för hushåll och företag och en kärninflation som alltjämt är för hög. Lägg därtill säkerhetspolitiska spänningar och bilden blir ännu mer komplicerad att tolka. Finansdepartementet bedömer hur som helst att Sveriges BNP sjunker med 0,8 procent i år.
Finns det mot den bakgrunden en risk att Riksbanken tar i för mycket? Det är en farhåga som hörs allt oftare. Nu senast är det Klas Eklund, nu seniorekonom på Mannheimer Swartling, som i en intervju i TN argumenterar för att fler räntehöjningar skapar fler problem än de löser.
Se bortom dagens inflation
Företagarnas chefsekonom Johan Grip menar att läget är svårtolkat, men att de som menar att Riksbanken bör låta bli att höja styrräntan eftersom inflationen ändå är på väg ner använder ett argument som lätt går att vända på.
− Mot de som säger att en höjning av styrräntan med 25 punkter inte behövs i nuläget eftersom det inte påverkar skeendena i ekonomin så mycket kan man invända att det då inte heller spelar så stor roll i plånböcker och i stort om man ändå gör höjningen, säger han.
För att kunna bedöma hur hög inflationen kommer att vara om ett år och vad som krävs för att nå dit behöver man se bortom de höga prisnivåerna som råder nu.
− Det räcker med att priserna i genomsnitt stiger med två till tre procent för att inflationen ska vara tillbaka på nivåer som är i linje med inflationsmålet. En del av den effekten får vi dels via baseffekter, eftersom nominella prisökningar i kronor sker från ett högre nominellt värde, dels sjunker andra priser som tillfälligt pressats upp under och efter pandemin vilket minskar det generella pristrycket uppåt, säger han.
Vad händer med förväntningarna?
Enligt Johan Grip är den springande punkten vad som händer med inflationsförväntningarna.
− Om inflationsförväntningarna inte kommer ned i linje med inflationsmålet kan vi få en självuppfyllande profetia med för hög inflation, om alla agerar som om inflationen skulle bli högre. Därför kan man säga att det stämmer att inflationen är på väg ned, men att Riksbanken inte vågar ropa hej innan de är över bäcken, säger han.
Det leder oss tillbaka till Riksbankens eventuella kommande höjningar. Enligt Johan Grip spelar enstaka höjningar med 25 eller 50 punkter mindre roll, eftersom det stora jobbet är gjort när räntenivån steg från 0 till 3,75 procent på mycket kort tid.
− Jag tror att man ska se Riksbankens förväntade kvarvarande höjningar mer som signalering om att de tar inflationsmålet på allvar än att de tror att 50 punkter behövs för att nå målet, de vill inte riskera en för hög inflation om ett år och inte ha höjt nu, säger han.