Johan Grip Företaget är dött, länge leve företaget!
Det är inte roligt när ett företag går omkull. Det kan vara ett livsverk som raseras, en dröm som krossas, ett sätt att försörja sig på som slås ut. Den personliga uppoffring som företagare gjort när de satsat egna pengar för att bygga upp en verksamhet som sedan inte bär sig är ingenting att förringa, deras drivkraft att skapa något med ett personligt risktagande är källan till allt det välstånd vi åtnjuter i dag. Strävan efter att bygga upp och driva en lönsam verksamhet är förknippad med stor osäkerhet och vägen dit är sällan kort och rak – mycket kan gå fel och det är upp till företagaren att hantera sina motgångar efter bästa förmåga. Belöningen om och när det går bra är den vinst som skapas i företaget.
I detta ligger nyckeln till ett väl fungerande näringsliv. När företagare försöker skapa en lönsam verksamhet i öppen och fri konkurrens med andra blir vi alla vinnare. Oavsett om den närmaste kunden är en privatperson eller ett annat företag så handlar det i slutändan ändå alltid om att skapa något som bidrar till att skapa värde för en konsument.
Ut med det gamla och in med det nya
Vill kunderna inte ha varan eller tjänsten till ett givet pris är signalen tydlig om att något behöver förändras, och i vissa fall innebär det att företag behöver läggas ned. Det behöver inte ens betyda att idén eller att tajmingen var fel, eller att företaget inte var välskött, utan det kan helt enkelt bero på att en eller flera konkurrenter var ännu bättre på att skapa just detta värde till kunderna.
Därför är det inte alltid dåligt att ett företag går i konkurs. För i den händelsen finns det lärdomar att hämta om varför det inte funkade och en möjlighet att börja om. Den möjligheten gäller både för de som kan tänka sig att köpa ett konkursbo och bygga vidare på det och för den företagare som nu kan rikta om sitt fokus mot andra idéer eller försöka igen, med erfarenheten av en konkurs i ryggen.
Det som så fint kallas för kreativ förstörelse är inte bara en naturlig del av en välfungerande marknadsekonomi, det är en helt nödvändig del för att upprätthålla ett vitalt näringsliv över tid. Ut med det gamla och in med det nya kan låta hårt, men det är så resurser allokeras till de områden där de bedöms göra störst nytta och över tid leder konkurrensen om konsumenterna till innovationer och ökat välstånd.
Statsstöd förstör marknader
Fri konkurrens kräver också likvärdiga regler och förutsättningar för företagare, oavsett storlek. Regelverk som det går att leva upp till, även om man är ett litet företag, och likvärdiga förutsättningar där stora företag inte får någon positiv särbehandling. Därför är det direkt skadligt om staten går in och subventionerar företag eller hjälper företag som går dåligt, som Northvolt just nu, eftersom det med precision förstör precis det som är kärnan i all företagsamhet; att skapa lönsamhet på en konkurrensutsatt marknad.
När det är andras pengar som riskeras eller när det finns en möjlighet att få finansiellt stöd av staten ändras hela incitamentsstrukturen för hur företaget drivs, det blir väsensskilt från företagandet som bygger på att du riskerar dina egna pengar och du vet att det är upp till dig att lösa dina egna problem.
Men det är faktiskt ännu värre än så, för de gånger staten går in och pekar ut “prioriterade satsningar” och stöttar stora industriföretag finansiellt så innebär det även att de sätter marknadsmekanismen ur spel och ger bort pengar (via bidrag eller lån) som har skapats av alla de företagare som inte fått samma särbehandling. Att ta från riktiga företagare och ge till bidragsentreprenörer är inte bara ett hån mot alla hårt kämpande småföretagare, det är också att förstöra själva marknadsmekanismen som krävs för att skapa välstånd över tid.