Frestande för regeringar att välja vinnare i näringslivet

Ska det vara skillnad på om en kommun brottas med bostadsbrist till följd av gröna industriprojekt eller inte? Är det statens uppgift att främja utveckling i kommuner med stora industrietableringar? Frågorna aktualiseras av ett par aktuella initiativ från regeringen. 

I budgetpropositionen satsar regeringen drygt 1,5 miljarder kronor fram till 2028 på bostadspolitisk utveckling för att stödja den gröna industriomställningen i norra Sverige. Det har fått Örnsköldsviks kommundirektör Magnus Haglund att rikta kritik mot den geografiska gränsdragningen. 

− Vi borde verkligen vara en del av de här satsningarna på bostadsbyggande, säger kommundirektören till SVT Västernorrland.  

Satsningar i Norrbotten och Västerbotten 

Örnsköldsvik ligger i Västernorrland och gränsar i norr till Västerbottens län. Det betyder att kommunen är på fel sida av länsgränsen för att komma i fråga för satsningen, som vilar på en ny strategi som regeringen antagit. Den handlar om att främja konkurrenskraft, effektiv samverkan och attraktiva samhällen i norra Sverige. ”I denna strategi används uttrycket norra Sverige synonymt med Norrbottens och Västerbottens län”, skriver regeringen.  

Inför budgetpresentationen kommenterade infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson satsningen på bostäder i ett inlägg på Linkedin: 

”Företagsetableringar och expansioner i norra Sverige bidrar till att vår nation kan vara världsledande inom innovation och den gröna omställningen. Det medför samtidigt stora utmaningar i att ordna bostäder till alla nyinflyttade. Bostadsbyggandet är en nyckel för att kunna investera i den gröna omställningen, i framtiden, i vårt hem Sverige.” 

Gränsdragningar och följdkrav  

Frågan är varför vissa kommuners behov ur statens perspektiv ska anses vara mer angelägna än andra.

− Ett företags investeringsbeslut på marknaden bygger på en mängd kalkyler, och när det handlar om anläggandet av nya fabriker är tillgången lokalt på kompetent arbetskraft, infrastruktur, bostäder och kringservice viktiga aspekter. När staten går in med stöd till vissa industrietableringar blir kalkylerna skeva, vilket leder till förväntningar och följdkrav på att staten också ska ta ansvar för sådant som annars är kommunala angelägenheter. Och när vissa kommuner eller regioner får statliga stöd, väcker det frågan om gränsdragningar och orättvisa gentemot dem som inte får del av sådana stöd, säger Företagarnas samhällspolitiska chef Patrick Krassén. 

Regeringens strategi  

Strategin för landets två nordligaste län innehåller sju målområden som regeringen bedömer som särskilt viktiga för att nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen ska gå i takt.  

Ett är som redan nämnts bostäder, eller rättare sagt utvecklad befolknings- och bostadsförsörjning. De övriga handlar om innovativa arbetsformer, effektivare miljötillståndsprocesser, säkrad energiförsörjning, förstärkt transportinfrastruktur, ökad kapacitet och flexibilitet i utbildning samt bättre kompetensförsörjning och stärkta förutsättningar för kommunal kapacitet. 

”De potentiella vinsterna av nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i norra Sverige är stora. Därför har denna strategi tagits fram. Det krävs ett samlat grepp för att rusta Sverige starkt för framtiden, med stärkt konkurrenskraft och attraktiva samhällen. För att Sverige ska bli grönare och rikare.”, skriver energi- och näringsminister Ebba Busch i ett förord till strategin.  

− Dylika statliga strategier och de efterföljande investerings- och stödbesluten, hamnar farligt nära gränsen för att staten “väljer vinnare”. Vissa företag förväntas klara sig på marknadens villkor, andra kan förvänta sig olika former av statligt stöd – vilket innebär både ojämlik behandling och en ökad risk för skattebetalarna att behöva stå för notan för andras risktagande. Turerna i det krisande Northvolt är ett aktuellt exempel på detta, säger Patrick Krassén. 

Grön acceleration

En angränsande fråga om skillnaden mellan generellt företagsklimat och riktade insatser handlar om det nya Accelerationskontor som regeringen inrättat, för att vara en tydlig ingång för grön industri, investerare och lokala myndigheter. Det ska arbeta aktivt för att främja en ökad koordinering mellan aktörerna som deltar i samhällsomvandlingen.  

I somras tillsatte regeringen Kristina Alvendal och Niklas Nordström till industrisamordnare på Accelerationskontoret. Den sistnämnde tackade dock nej i efterhand och i stället har regeringen nu utsett Jonas Lundström till den andra industrisamordnaren. Han kommer närmast från en tjänst som verksamhetschef för näringsliv och samhällsbyggnad på Region Västerbotten. Alvendal har bakgrund som borgarråd i Stockholm med ansvar för fastigheter och samhällsbyggnad.  

Jämte utnämningen av Lundström som industrisamordnare gav regeringen Tillväxtverket i uppdrag att definiera och undanröja hinder för industrins konkurrenskraft och gröna omställning. 

– Nu ger vi Tillväxtverket ökad möjlighet att kraftsamla tillsammans med Accelerationskontoret. Tillväxtverkets kompetens inom industriell omvandling och förenkling kommer att bidra till att vi kan accelerera den gröna omställningen ytterligare, säger energi- och näringsminister Ebba Busch. 

Svårt för regeringar att inte vilja välja vinnare

När tidigare socialdemokratiska regeringar ägnat sig åt liknande politik har oppositionen varit kritisk.

– Accelerationskontoret och dess industrisamordnare påminner inte så lite om tidigare S-regeringars satsningar på “industrikansler” och “innovationskatapult”, som då kritiserades redigt från borgerligt håll, säger Patrick Krassén. 

Ebba Buschs KD-kollega Erik Slottner, i dag civilminister, kritiserade exempelvis Löfvenregeringens “storvulna visioner” och “färgstarka begrepp” i Dagens Samhälle i maj 2018. I februari 2020 skrev nuvarande migrationsminister Johan Forssell (M) på X: “Industrikansler, innovationskatapult, samordnare mot allting och nu även ambassadör mot brottsligheten. Om sossarna lade mer kraft på att sköta Sverige ordentligt skulle vi slippa allt detta mumbo-jumbo.”  

– Oavsett färg tycks regeringar ha svårt att hålla sig från att vilja välja vinnare – och försöka hitta nya namn för sina gyllne dosor, säger Patrick Krassén.