I dag, 3 april, samlas ett antal höjdare från politik, myndigheter och finansbranschen i Stockholm för den nordisk-baltiska konferensen ”Capital markets for a more competitive Europe”. Syftet är att diskutera vad EU kan göra för att fördjupa kapitalmarknaderna, öka investeringarna och främja både konkurrenskraft och medborgarnas långsiktiga sparandeintresse. 

Värd för konferensen är regeringen och Svenskt Näringsliv tillsammans. Symtomatiskt – hela temat andas ”staten och kapitalet sitter i samma båt”. 

Väcka liv i kapitalmarknadsunionen 

Bakgrunden är att den nya EU-kommissionen, i ett av flera omfattande initiativ, vill sätta fart i det lätt avsomnade projektet om att skapa en ”kapitalmarknadsunion”, som initierades av Juncker-kommissionen 2014. Det nya initiativet kallas Savings and Investments Union, publicerades av kommissionen för två veckor sedan, och har sin grund i rapporten om EU:s inre marknad som lades fram av den tidigare italienska premiärministern Enrico Letta förra våren. Ansvarig kommissionär, Maria Luís Albuquerque, är huvudtalare på dagens konferens. 

Förslaget innefattar ett antal reforminitiativ, tänkta att presenteras under 2025 och 2026. Det handlar om initiativ på både EU-nivå och i medlemsländerna, för att kanalisera sparkapital till produktiva investeringar i högre grad. Ett problem som pekas ut i Lettas rapport, liksom i den mer omfattande rapporten av Mario Draghi (också han tidigare italiensk premiärminister, likaså tidigare ECB-chef) i höstas, är att Europas kapitalmarknad är för ”fragmentiserad” jämfört med USA:s. Detta ska avhjälpas genom nya investeringsstrategier, börsregler, finansmarknadsregler, satsningar på kunskap om det finansiella systemet (”financial literacy”), stimulanser till institutionella investerare, mer harmoniserade tillsynsförfaranden, med mera.

Gynnsamt för småföretag och startups

Mycket av detta är komplex materia. Sverige har kommit längre än många andra medlemsländer i att underlätta sparande på börsen (ISK, kapitalförsäkringar) och att sammankoppla pensionskapital med marknadsbaserade investeringar. Säkerligen kan andra länder hitta en del att lära i Sverige. Och flera av initiativen har potential att vara gynnsamma även för småföretag och startups.

Planen för Savings and Investment Union bör dock läsas tillsammans med andra nyligen publicerade strategidokument från kommissionen – i synnerhet ”Konkurrenskraftskompassen” från januari och Clean Industrial Deal, publicerad i februari. I det senare pekas det uttryckligen ut att Savings and Investment Union ska ha till syfte att ”mobilisera kapital för privata investeringar i koldioxidfri industri och clean tech”. 480 miljarder euro – drygt 5 000 miljarder kronor – menar kommissionen behövs för att finansiera investeringar för övergång till mer fossilfri tillverkning, och Clean Industrial Deal siktar på att i närtid ”mobilisera” drygt 100 miljarder euro för detta syfte. 

Bekymmersam politisk styrning 

Mycket pengar – och det är här staten och kapitalet är tänkt att kroka arm. Att EU-kommissionen är inriktad på att ta ner hinder för den fria rörligheten för kapital – en av de fyra friheter som den inre marknaden har byggt på sedan starten – är mycket lovvärt. Att det ska ske (delvis) med syftet att styra privata investeringar till vissa syften, tillsammans med statliga pengar, är dock bekymmersamt. Tanken med den fria rörligheten på EU:s inre marknad var att det var just marknaden, inte politiken, som skulle avgöra var investeringar gjorde mest nytta. Målet nu tycks vara ett annat. Risken är stor att det längre ner i policykedjan kommer utmynna i att skattebetalares och pensionssparares pengar läggs in i projekt med hög risk och tveksam avkastningspotential, utifrån politiska avvägningar snarare än marknadsmässiga.  

Den som lever får se. I dag är det Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg och statsminister Ulf Kristersson som bjuder in till konferensen. Det finns många historiska rötter till den sortens samverkan mellan staten och kapitalet i Sverige. Wallenbergs farfar, Marcus Wallenberg (med smeknamnet ”Dodde”, eller ”MW”), hade goda relationer med dåtidens socialdemokratiska makthavare, såväl Tage Erlander som finansministern Gunnar Sträng, på 1960- och 70-talen. Vid en mottagning ska Sträng ha sagt, när MW kom in i rummet: ”Nämen, här kommer chefen för den privata sektorn.”