Var det rätt av staten att införa möjlighet att skjuta upp skatteinbetalning som krisåtgärd våren 2020? Den segdragna frågan om skatteanstånden aktualiserades igen häromveckan. Denna gång genom en rapport från Riksrevisionen. 

Riksrevisionen konstaterar i denna granskning en del som är känt sedan tidigare, till exempel att många företag som fick anstånd med skatten hade både låg lönsamhet och låg soliditet före pandemin. Det konstateras också att anstånden sannolikt kommer leda till nettoförluster för staten, eftersom alla företag inte kommer att klara att betala in skatten. 

En rapport på samma ämne som fick mindre uppmärksamhet kom ett par veckor tidigare, från Skatteverket. I den visas att bruttoanstånden totalt omfattat 161 miljarder kronor. En del av dessa är dock dubbelräknade, genom den möjlighet till avbetalningsplan som infördes 2022. Om vi räknar bort dessa och de anstånd som återkallats är nettoanstånden totalt knappt 87 miljarder kronor.  

Dra rätt lärdomar av skatteanstånden under pandemin

Inga regelrätta bidrag till företag

I början av 2025 var det omkring 16 300 företag som hade kvarvarande anstånd, på cirka 28 miljarder kronor. Mycket har således betalats in så som avsett. Med det sagt beräknar Skatteverket fortfarande att statens totala förlust kommer att landa någonstans mellan 18 och 25 miljarder kronor.  

Egentligen borde detta inte förvåna någon. Redan från starten var det tydligt att det inte handlade om några regelrätta bidrag till företag; anståndsbeloppen belades med både ränta och avgift. Att anståndet därigenom medförde en kostnad för företaget innebär att många företag har valt att återkalla anståndet tidigare (när de haft medel att kunna betala). 

Om vi ser tillbaka på det akuta och osäkra läge som rådde våren 2020, tog staten då till flera åtgärder för att avhjälpa de ekonomiska problem som covid-19 och pandemirestriktionerna medförde. Skatteanstånden var en åtgärd; tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter och korttidspermittering var två andra.  

Att dessa åtgärder vidtogs tidigt hade en enkel förklaring: Det fanns befintlig lagstiftning som man kunde aktivera snabbt. Andra stöd, som omsättnings-, hyres- och omställningsstöden, behövde utredas och beredas innan de kunde införas.  

Lätt att vara efterklok

Den kritik som Riksrevisionen riktar mot skatteanstånden, bland annat att det var en åtgärd med dålig träffsäkerhet och att de inte haft en dämpande effekt på konkurser, bygger på en utvärdering gjord nästan fem år efter att anståndsmöjligheten infördes. Det är, med förlov sagt, lätt att vara efterklok.  

Från Företagarnas sida ägnade vi oss intensivt åt påverkan om pandemirestriktionerna och de olika stöden. Redan från start framhöll vi att företag som övervägde att söka anstånd behövde vara medvetna om att anståndsbeloppet belades med ränta, och att man behövde ha rimlig ekonomisk utsikt att kunna betala skulden efter anståndstiden. Annars sköts problemen bara på framtiden.  

Riksrevisionen rekommenderar framåt att eventuella anstånd med skatt som krisåtgärd ska vara mer begränsade än pandemianstånden. Det är, som sagt, lätt att instämma i detta i efterhand. Samtidigt hade mer begränsade stödåtgärder, eller en högre ränta på anståndsbeloppen, riskerat en större konkursvåg under och efter pandemiåren. Möjligheten till avbetalning under tre år var ett sätt att ”pysa” skuldbubblan med förhoppning om att undvika en större smäll.

Underlätta enklare skulduppgörelser

Vad kunde då gjorts annorlunda? Något staten hade kunnat göra var att underlätta enklare skulduppgörelse, vilket hade underlättat för många krisdrabbade småföretag. Ett förslag om detta fanns utrett och fick då tummen upp av de flesta remissinstanser. I stället gick dåvarande regering i motsatt riktning, och gjorde det svårare att få rekonstruktion godkänt. 

Det behöver finnas fler vägar framåt. Företagarna har lämnat in en hemställan till regeringen om att införa möjligheten till förenklad skulduppgörelse. Genom skatteanstånden uppmuntrade staten företag att ta på sig ökade skulder. Då är det rimligt att också underlätta för den som drabbats av skuldkris att kunna betala tillbaka.