Konkurrenskraften ödesfråga för EU
Den 1 januari 1995 blev Sverige tillsammans med Finland och Österrike medlem i EU. Norge valde att stå kvar utanför. Två år tidigare hade den inre marknaden skapats och det rådde medvind för europeisk integration efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott.
Under de 30 åren som gått sedan medlemskapet har EU blivit en del av den svenska vardagen, men hur samarbetet ska utvecklas i framtiden är en fråga under ständig diskussion.
– Det EU Sverige gick med i hade 15 medlemmar. I dag ser unionen väsentligt annorlunda ut, med 27 medlemmar, och Storbritannien har lämnat – vilket har ändrat maktbalansen i EU:s institutioner, säger Företagarnas policychef Patrick Krassén.
Åtgärd i krispaket 
Bakgrunden till Sveriges medlemskap har beskrivits i många sammanhang. Under tidigare årtionden hade det främst varit Folkpartiet och Moderaterna som förordat medlemskap i dåvarande EEG och EG. Som en del av ett krisåtgärdspaket 1990 tog den dåvarande socialdemokratiska regeringen ställning för medlemskap och lämnade året efter in ansökan.
Folkomröstningen som hölls i november 1994 hade ett valdeltagande om hela 83 procent och ja-sidan vann med relativt tydlig marginal, 52,3 procent mot 46,8 procent för nej.
”Sitta vid bordet”
I den politiska debatten som föregick det svenska medlemskapet hamnade för- och nackdelar av den överstatliga dimensionen av EU i fokus. I ena vågskålen låg svensk suveränitet, i den andra inflytande över politiken i EU genom att ”sitta med vid bordet”.
I dag är det vardag att de initiativ till lagstiftning som EU-kommissionen tar och de beslut som fattas av ministerrådet och Europaparlamentet påverkar Sverige.
– Mellan hälften och tre fjärdedelar av lagar, förordningar och offentliga regelverk brukar bedömas ha sin grund i EU-gemensamma beslut. Samtidigt behöver även europeiska länder som inte är EU-medlemmar, som Norge, Schweiz och Island och även Storbritannien, alltjämt förhålla sig till unionens regelverk på olika sätt, säger Patrick Krassén.
Han menar att Sverige under de 30 år som gått sedan medlemskapet har mognat in i sin roll som aktiv medskapare av EU:s politik och pekar på att uppfattningen länge har varit att de svenska företrädarna i EU-institutionerna presterar väl, vilket gör Sveriges inflytande större än landets storlek skulle kunna indikera.
– Ett problem som uppmärksammats på senare tid att det blir allt färre svenska tjänstemän i kommissionens olika direktorat, säger Patrick Krassén.
Mer konkurrenskraftigt EU
Sverige har varit ordförande i ministerrådet tre gånger under medlemskapet: 2001, 2009 och 2023. Under det senaste ordförandeskapet var en huvudfråga som svenska regeringen lade tonvikt vid Europas konkurrenskraft.
– Konkurrenskraften är en ödesfråga. Arbetsproduktiviteten i EU har sjunkit från ett snitt 1995–2000 på 2,1 procent till 0,8 procent under 2018–2022. EU-länderna har haft svårt att återhämta sig efter finanskrisen 2008–09, och har hamnat efter USA även i mått som BNP per arbetad timme, FoI-investeringar och andel patentansökningar, säger Patrick Krassén.
Krisinsikten börjar sprida sig. Två bidragande orsaker till det är de båda rapporter som två tidigare italienska premiärministrar presenterade i fjol, som inspel i EU:s strategiska planering och prioriteringar för den nya EU-kommissionen: Enrico Lettas rapport om den inre marknaden och Mario Draghis rapport om unionens konkurrenskraft.
– Under de senaste åren har EU satt upp höga ambitioner för grön omställning, som lett till ökad politisk styrning av produktion och investeringar. Sådant kostar. Mer politiskt styrd produktion minskar incitamenten att investera i ökad produktivitet. Tillsammans med fördyrning av insatsvaror i spåren av kriget i Ukraina och ökade regelkostnader, bådar det illa för europeisk konkurrenskraft – och därmed även för välståndsutvecklingen, säger Patrick Krassén.
Samtiden präglad av ”securitonomy"
Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina som pågått sedan 2022 har samtidigt framtvingat krav på ökade statliga utgifter på nya områden.
– Följderna av kriget har givetvis varit många och ofta svåröverblickade, men tydligt är att europeiska länder måste öka sina försvarsbudgetar – en offentlig utgift som sällan ger lika tydlig tillväxt- och produktivitetsnytta som, exempelvis, investeringar i forskning och förbättrad infrastruktur, säger Patrick Krassén.
Samtidigt som rapporterna från Enrico Letta och Mario Draghi lyfter vikten av att fortsätta att bygga vidare på EU:s ekonomiska styrkor finns alltså motkrafter som är svåra att bortse från.
– Vi lever i en ”securitonomy”, där utländska investeringar ska förhandsgranskas av staten, Försvarsmakten kan lägga veto mot vindkraftsutbyggnad, elbilar med kinesisk mjukvara ses som en säkerhetsrisk, inhemsk mineralutvinning prioriteras framför import, och närvaron av utländska forskare vid europeiska universitet ifrågasätts, säger Patrick Krassén.
Trots alla utmaningar är Patrick Krassén optimistisk.
– Ursula von der Leyens nya kommission har flera intressanta initiativ som syftar till att främja minskad regelbörda och ökade möjligheter för små och medelstora företag. Vi i Företagarna är också aktivt för att påverka EU i rätt riktning i och genom vår europeiska paraplyorganisation SME United – i synnerhet för att främja konkurrenskraftsagendan.