I lördags röstade svenska folket fram KAJ:s bidrag ”Bara Bada Bastu” som vinnare i Melodifestivalen. En finsk humorgrupp ska representera Sverige i Eurovision Song Contest i Basel längre fram i vår och visst sätter sig låten snabbt – ”yksi, kaksi, kolme – sauna!” Förra året representerades Sverige av de norska tvillingbröderna Marcus och Martinus som placerade sig på topp tiolistan i finalen.

Möjligheten att använda utländsk arbetskraft i Sverige är inte bara högaktuell i Mello-sammanhang, utan även för många svenska företag. Det är nämligen en framgångsfaktor för bägge med gemensamma nämnare.

Toppar och dalar

Den som minns Melodifestivalens tidiga år på sjuttiotalet kan vittna om att intresset var ganska svalt. ABBA:s vinst med Waterloo gav viss prestige, men det var först på åttiotalet som tävlingen blev folklig. Själv dansade jag i flickrummet till Carolas ”Främling” och Herreys ”Diggi-loo, Diggi-ley”. Under nittiotalet dalade intresset rejält vilket ledde till en total förnyelse av programmet. I början av 2000-talet infördes ett nytt koncept med deltävlingar, final i Globen och en breddning av musikstilar – tittarsiffrorna sköt i höjden.

Programmet har under 2010-talet varit en kommersiell framgång där artister som Loreen och Måns Zelmerlöw vunnit hela tävlingen och nått globala framgångar. Melodifestivalen har under åren således haft både toppar och dalar men genom utveckling och förändring nått stora framgångar. En resa som påminner om verkligheten för många av Sveriges jobbskapande företag.

Guldålder för arbetskraftsinvandring

Vid en kort tillbakablick på utländsk arbetskraft i Sverige så kan femtio-, sextio- och sjuttiotalet beskrivas som arbetskraftsinvandringens guldålder. Efter andra världskriget var behovet av arbetskraft stort, främst inom industri och byggsektorn. Många kom till Sverige från Finland, Italien, Jugoslavien, Grekland och Turkiet. I slutet av sjuttiotalet begränsades möjligheten till arbetskraftsinvandring kraftigt och det blev näst intill omöjligt att komma till Sverige för att arbeta.

Sveriges inträde i EU 1995 medförde fri rörlighet för arbetskraft, vilket gjorde det lättare för personer inom EU att arbeta i Sverige. Det dröjde dock fram till 2008 innan reglerna för arbetskraftsinvandring lättades upp igen. Utomeuropeisk arbetskraft inom sektorer som it och teknik, hotell och restaurang och många andra näringar ökade kraftigt. Svenska företag fick återigen möjlighet att använda global kompetens.

Skorrar falskt

Nu vill regeringen återigen begränsa möjligheten till arbetskraftsinvandring genom att införa ett lönekrav på 35 600 kronor. Samma lönekrav för alla yrken med motiveringen att fokus ska vara högkvalificerad arbetskraft. Sveriges företagare undrar vem som går igenom den ofta långa, kostsamma och administrativt krångliga processen med Migrationsverket för att få lågkvalificerad arbetskraft? Att enbart koppla kvalifikation till lön är fel och får förödande konsekvenser. De undantag från lönekravet som diskuteras riskerar leda till en än mer orättvis situation där vissa branscher och yrken beviljas undantag, andra inte. Det är inte så vi främjar starka, växande företag i Sverige.

Det utförs samhällsviktiga insatser varje dag på många olika företag. Arbetsuppgifter som kanske inte betalar 35 600 kronor i lön, men som utförs med stor yrkesskicklighet och lägger en grund för vårt gemensamma samhälle, bidrar med skatteintäkter och skapar fler jobb. Alla som startat och drivit företag vet att det är företaget som måste få bestämma sitt behov av kompetens, vem och hur många som kan anställas. Varken staten, myndigheter eller arbetsmarknadens parter kan bestämma behovet av arbetskraft, utan det måste den som faktiskt ska anställa få göra. Det rimliga vore att arbetskraftsinvandrare har en lön som motsvarar kollektivavtal eller branschpraxis inom respektive yrke. Svårare än så är det inte.

Yksi, kaksi, kolme

Om Sverige kan representeras av norska tvillingar och bastubadande finnar i Eurovision är det svårt att förstå varför vi inte kan tillåta lastbilsmekaniker från Iran, logistiker från Georgien eller styckare från Brasilien att arbeta i Sverige. Regeringens argument om fokus på högkvalificerad arbetskraft stämmer helt enkelt inte. Låt Mello visa vägen, Sverige blir både bättre och roligare med utländsk arbetskraft – yksi, kaksi, kolme - sauna!