Magnus Demervall Utan vinst gapar hyllorna tomma

Häromveckan var jag i fjällen. Det var sportlov och precis som många andra postade jag bilder i sociala medier på gnistrande snö och sådana där åk som man inte vill ska ta slut. Det var vinter när den är som bäst.

Jag kom att tänka på bilderna nu när många kritiserar företag i livsmedelsbranschen för att tjäna pengar på maten vi köper. Kritikerna menar att det sticker i ögonen att företagen lever gott på sin vinst samtidigt som vanligt folk upplever att pengarna räcker till allt mindre i mataffären. 

Men handlarnas vinst är som de där gnistrande bilderna från mitt sportlov. De visar bara en liten del av sanningen. Jag delade inte bilder från liftköer eller trängseln i värmestugor. Lite omak hör ju till. Krispiga nedfarter kräver ofta trista transportsträckor. 

Kritiken mot mataffärerna missar målet 

Att kritisera företag för att glida fram genom tillvaron när andra vänder på slantarna är som att säga att det är orättvist att några bara har nedförsbackar på fjällsemestern. Det är helt enkelt inte sant.  

Handlarnas vinster som många upprörs över är som bilderna på mina åk i backarna. För att bli verklighet krävdes en hel del stök och bök, bråk med barn i bilen och kämpande för att få ner fötterna i pjäxorna. 

Ska det alls finnas mat på hyllorna i affären måste företagare jobba hårt och ta risker. Det handlar inte bara om mataffären, utan om hela led från grossister till dem som kör ut varorna. Alla har dessutom märkt av stigande priser och fått se sina marginaler pressas.  

Att företag visar vinst på sista raden betyder inte att de roffat åt sig pengar, utan bara att företagarna gjort sitt jobb. Skapar de inte ekonomiskt värde går företaget under förr eller senare, eftersom pengarna tagit slut. Då finns det inget alls att köpa. 

Peka inte finger åt livsmedelsaffärerna  

Jag förstår verkligen de som tittar på priset på hyllkanterna i mataffärerna och känner att det räcker. När reallönerna äntligen börjat stiga efter år av inflation och räntorna börjat sjunka blir ingen glad över att matpriserna sticker i väg igen. Vi vill alla att inflationsimpulserna ska sluta stå vägen för våra planer, men just nu påminner det om min hund Siri en regnig dag: Gå in eller gå ut? Jag gör nog både och!  

Det jag önskar i det här läget är att fler står emot den populistiska tanken att peka finger åt livsmedelsaffärerna. 

Det finns inga företag som är glada över att deras kunder ser köpkraften krympa som en snödriva i vårsolen. För att ekonomin ska ta fart igen och arbetslösheten sjunka behöver hushållen känna tillförsikt igen och våga öppna plånboken. Om företag kunde sänka priserna för att få snurr på affärerna skulle de redan ha gjort det. Det skulle dessutom vara det bästa sättet att vinna marknadsandelar när andra höjer priserna, men så enkelt är det inte. 

Jag har inget emot uppmaningar om att handla lokalt eller att gynna mindre aktörer. Konkurrens är bra. Men tro inte att det finns hemliga skattkistor hos svenska företag som skulle kunna lösa fundamentala utmaningar i ekonomin, som många gånger är globala. Det är som att kräva bojkott av skidorterna för att vintersäsongerna blir kortare.