Bakgrund till den "gröna omställningen"
Ladda ner och läs hela rapporten som pdf.
De senaste decennierna har det gröna perspektivet på politik blivit allt mer framträdande. Från att ha handlat om miljöpolitik nationellt, eller möjligen regionalt, har perspektivet allt mer kommit att bli globalt, och frågorna rört sig från lokal miljöpåverkan till ett globalt klimathot.
Klimat- och hållbarhetsperspektivet har likaså kommit att genomsyra allt fler politikområden. Städer och infrastruktur planeras med grön profil, stater ger ut gröna obligationer och regeringar uppmanas till ”grön budgetföring” (mer om det nedan).
Minska nettoutsläppen av växthusgaser
Från såväl politiska aktörer som näringslivet och intresseorganisationer talas det allt oftare också i termer som ”grön omställning”. Detta ska inte förstås som en planekonomisk term, där ekonomins omställning planeras centralt av staten, utan snarare som en förändring över tid på många områden; en slags överbyggnad. Konkret kan det handla om allt från byggmaterial till livsmedel till transportmedel, men en övergripande och sammanhållande tanke är att minska nettoutsläppen av växthusgaser som påverkar klimatet i riktning mot högre temperatur i atmosfären.
Agendan om en ”grön omställning” har i Sverige främst drivits från vänster- och miljöpartistiskt håll. I dag är det få som vänder sig aktivt mot agendan. Såväl EU som Kina har antagit mål om att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser inom 20–30 år. EU-kommissionens ordförande, den tyska kristdemokraten Ursula von der Leyen, ser under sin femårsperiod 2019–2024 som en prioritet att genomföra den europeiska ”gröna given” (European Green Deal). Denna innebär att EU, genom en handlingsplan, ska främja ett effektivt utnyttjande av resurser genom omställning till en ren, cirkulär ekonomi; återställa förlorad biologisk mångfald och minska föroreningarna; sträva efter att bli klimatneutralt till år 2050.
Klimatpolitisk handlingsplan
I Sverige antogs klimatlagen (2017:720) av riksdagen 2017 och trädde i kraft 1 januari 2018. Lagen lägger ett ansvar på regeringen att föra en politik som utgår från klimatmålen och att regelbundet rapportera om utvecklingen, bland annat genom att varje år presentera en klimatredovisning i budgetpropositionen och vart fjärde år ta fram en klimatpolitisk handlingsplan. De klimatpolitiska målen ska alltså samverka med budgetpolitiska mål.
I kölvattnet av coronakrisen har regeringen återkommande talat om ”grön återhämtning”, som en variant på ”grön omställning”. Liknande uttryckssätt syns hos OECD, som sedan december 2017 har drivit en agenda om ”grön budgetföring” (green budgeting), vilken under hösten 2020 har kopplats ihop med ekonomisk återhämtning. I den gröna budgetföringen ingår flera skatteaspekter. De viktigaste är enligt OECD att höja koldioxidskatter (mer relevant i länder som i dagsläget har låga sådana skatter), förändra energiskatter för att främja energiproduktion med låga klimatutsläpp och inkorporera miljö- och klimatpåverkan i konsekvensanalysen i skatteförslag.